Efter ett halvårs idogt sökande på hemnet, en förlorad budgivning i juni och ungefär 20 in- och uthopp ur och i bilen utanför olika hus i Klarälvsdalen den där måndagsförmiddagen på väg upp till Sälen fanns det bara där.
En diskret till salu-skylt, en u-sväng och helomvändning, höga berg och lummig skog.
Ett putshus från 1952. En uppenbarelse i en glänta. En bil där och möjlighet att få komma in och titta.
Visst, barnen var hungriga och trötta, en av dem skrek i stort sett hela tiden.
Men huset. Huset! Det är ett fynd. 50-talsköket. Den öppna spisen. Teakkornischerna. Fönsterbrädorna. Originalgolven. Ett nyrenoverat badrum. En härlig söderveranda. 1900 m2 tomt med små uthus och en stor snickarverkstad.
Och ett bra pris.
Vi ringde mäklaren direkt vi åkte därifrån. Bjöd utgångspriset. Höll andan i en vecka. Visste att det var för bra för att vara sant, vågade inte hoppas.
Kom hem och ställde krav. Sa att vi hade bråttom för att slippa fler budgivare.
Så gick drömmen i uppfyllelse. Igår skrev vi kontrakt.
Visst är det mycket att göra där nu i början. Men tittar man noga ser man hur fantastiskt fint det kommer att bli med lite ny färg, och loppisfynd från 50-talet. Jag kan inte vänta. Inte Peter heller.
Torparlycka!
2 kommentarer:
Wow. Modigt. Med två hus. Vågar inte ens tänka tanken. Ligger det nära skidbacken? Och GRATTIS!
Tack!!!
9 km till riktigt bra svensk slalomanläggning. 11 km till högsta klass längdanläggning.
Vet inte om vi helt inser vad vi gjort, men vi har faktiskt inte vånda. Det känns bara rätt, bra och prisvärt. Och som att man vill tillbringa loven där nu och i framtiden.
Vi är väl ett gäng galna optimister helt enkelt...
Skicka en kommentar