Gott Nytt År!

Traditionsenligt brukar jag göra en lista över året som gått, men ska jag hinna skåla med min man och vara någorlunda trevlig på tolvslaget får jag ägna mig åt listan imorgon istället.

Eller så avrundar jag bara med att säga att 2012 har varit ett positivt år för oss, där en del till och med gått oss väl i händerna - som huset vi sitter i till exempel. Synd bara att det skulle få ett så snöpligt slut. Tankarna finns hos mina föräldrar och vi hoppas att 2013 och många år framöver får en massa glädjeämnen!

Lagom till nyår

klädde vi vår lilla gran i fritidshuset ikväll. Den hade åkt med bredvid takboxen i 40 mil - vi såg faktiskt inte någon annan på vägen upp med samma last.

Hur mysigt som helst blev det i alla fall i vardagsrummet och fullt av granpynt fanns det i en låda i klädkammaren. Det var bara toppstjärna som saknades men vi hittade en lagom stor tomteluva. Eftersom granen hade två toppar hittade vi ytterligare en lagom stor tomteluva att sätta bredvid den första.

Sedan sa Hilda:

-Det är väl tur att granen inte står framför ett fönster i alla fall. Då syns den ju inte.

Tages premiäråk

ser ut så här.

Kanske kan vi ta med honom i sele upp i de större backarna om ett par dagar. Oväntat fast ändå inte, han vill samma som sina syskon och har grym kroppskontroll trots bara två och ett halvt år på nacken.

God morgon

sa två älgar och två rådjur i grannens trädgård i morse.

Superhjältarna

Barnen förvandlades till superhjältar på juldagen när vi öppnade det härligt stora amerikanska paketet. Morgonen efter hittar jag Einar med sitt nya skylanderspel iklädd hela superhjätemunderingen direkt på morgonen.

Kanske kan de överföra lite superkraft till mormor när vi hälsar på henne på sjukhuset idag på väg upp till Norra Värmland.

Julefriden

har infunnit sig, den när alla leker med sina julklappar och vi vuxna går runt och myser.

"Jag var inte rädd för den stora röda tomten" sa Tage.



Legopyssel på juldagen

Men julen blev annorlunda i år på flera sätt.

Nu bor en oro här också, som gnager och skaver. Min mamma fick opereras i magen igår akut och det är svårt att tänka på något annat.

God Jul

Ett sista lussande

blev det igår på mormors födelsedag.

Nu laddar vi om inför dopparedagen!

Vems idé

var det egentligen att börja slå in julklapparna ikväll inatt?

Herregud vad trött jag är nu.

Men visst var det effektivt när de ändå var framme för inventering?

Varje år drömmer jag om en härlig uppesittarkväll den 23:e med bara tv och fika i soffan. Än lever drömmen. Det gäller bara att ligga i under många timmar om dygnet alla dagar innan.

Surdegsbrödet är i alla fall färdigt

inför julen, och ligger i tryggt förvar i frysen, sedan det här tillfället för drygt en vecka sedan.

Glada hemkunskapslärare på kurs på Ester Mosessons hotell- och restaurangskola

Vi bockar av

allt som ska göras innan julafton på en lång, lång lista.

Det här är till exempel en punkt. Klippa Tage.

Synd att han tog det hela på så stort allvar att han själv grabbade trimmern och kapade riktigt kort på ett ställe.

På hal is?

Huvudvärken försvann när snöstormen la sig - tänk att jag aldrig lär mig att jag är överkänslig mot väderväxlingar och tryck. Det är en aha-upplevelse varje gång. Tungt tryck över panna och ögonbryn och när väderomslaget kommer är det förvånande, och en lättnad förstås.

Så vi började helgen med Einars hockeylekis och sen allmänhetens åkning för hela familjen (och andra familjer). Det är så härligt att se även lille Tage stå på skridskorna, med hjälp men ändå.

Sedan dess har vi varit på julgalej i olika former hela helgen. Utan kamera dessvärre men inte utan julstämning!

Jultröttheten

Jag beklagade mig för huvudvärk på jobbet idag och tog en extra kopp kaffe. Kanske är det för lite sömn, funderade jag, varpå en kollega (som tror att hon minns småbarnslivet) säger:

- Ja, det är ju en hel del pyssel med julklappsinköpen när barnen är små.

Ha. Om det ändå vore så väl att man hann köpa julklappar...

Den stora lilla lucian

förberedde sig i morse på framträdande i skolmatsalen.

Och när jag kom hem från jobbet vid 19:30 såg hon likadan ut fortfarande. Sedan frågade hon om hon fick sova i lucialinnet.

Jag sa nej förstås. Någon måtta får det väl vara även för lucior.

Luciafirande

Tänk att vi hade de finaste tomtarna i år igen!

En med skägg och en med tomteluvan så åtsmitande som vore den en badmössa...

Att komma hem från en kurs

i bakning på riktig restaurangskola påminner om när man var liten och visade upp något riktigt fint man gjort för sina föräldrar.

Peter skar upp bröden med ett stort leende på läpparna. Det är sånt som gör en riktigt varm inombords.

Nu har vi dessutom en surdeg att mata i kylen, croissanter och knäckebröd och ett rågbröd. Jag är helt slut.

Tatuerar killarna

idag, och återhämtar oss efter Hildas julpyssel igår...

Får det lov att vara en lussekatt efter gröten?

Årets julkort

togs idag.

Därav trädgårdsvandringen med luvan

och hightech-tomtarna...

Släpp in oss nu då!

Vi har ju varit ute minst tre minuter.

Och det är för j-a kallt.

Såja. Bättre! Jag sätter mig här bredvid TV:n, så att ni garanterat ser mig hela tiden. Och jag er. Då är jag förberedd om ni skulle slänga ut mig igen.

Dörrkransen

som jag pysslade på församlingshemmet häromkvällen kostade 100:- i materialkostnad. Lite förvånad blev jag över att det var så dyrt.

Man är ju van att handla billigt va.

Som igår kväll när de hade 50% på loppisen och jag betalade precis samma summa som för dörrkransen för en hel kaffeservis.

Men fint blir det. Både på dörren och vitrinskåpet.

Adventspyssel

från i helgen.

Vinter i all ära

för det är ju fantastiskt vackert just nu.

Men det är ju så himla olägligt att vi håller på att lägga gatsten utanför garaget... Måste skrapa bilen man i vanliga fall har varm och snöfri, måste parkera på grannarnas uppfart och får ännu längre att springa på morgonen när man glömmer hälften av sakerna, måste stå ut med grushögarna och den andra fulheten hos oss.

Se det fina fågelbordet i bakgrunden!

Igår jobbade jag på landet och fotade snöiga sliprar och snöiga träd och en del hungriga fåglar, för att lägga upp på hemsidan. Snölandskapet är slående vackert så länge jag inte tänker på stenar.

-Jag vill spela hockey i resten av mitt liv,

sa han efter första gången han varit på hockeylekis.

Hejaklacken högst upp på läktaren

Vätskepaus

Han med ljusa byxor

I lördags var det dags för hans andra gång. Komiskt nog frågade han på hemvägen:

-Hur gammal tror ni jag kommer att bli?

23 dagar kvar

1:a december avverkad. Den gick så fort att inte ens ljusen hann brinna ner till tvåan...

Imorgon får det bli eftertänksamhet och stillsamhet som gäller. I alla fall innan julkalendern kl 8:45.

(O)tränad

Jag blev utdragen på löparrunda förut, i den smällkalla novemberkvällen. Första gången jag sprang på säkert tio veckor.

Skulle inte förvåna mig om jag blir sjuk igen nu.

Stensäkert

Stenläggningen här utanför går framåt. Det blir precis så fint som vi önskat i typ åtta år.

Helg i huvudstaden

Tågresan på över fyra timmar krävde en del underhållning

Det var faktiskt fantastiskt roligt att få visa barnen Stockholm. Även om det innebar att inte njuta av någon kaffelatte på Hötorget eller klädshopping i boutiquerna eller långa promenader bland loppisarna på Söder.

Utanför Levelius galleri på Bondegatan

Vi har haft flyt från början till slut, med allt från anslutningsbussar till aktiviteter och luncher.

Och Hilda, hon vill flytta dit omedelbums.
-Men då skulle du behöva byta skola, fröken, kompisar...
-Ja, och? Det gör inget.

Morgondopp på hotellet i Nacka

I väntan på båt över till Nybroplan

Drejarverkstad på kulturhuset

Stenrika?

ja, snart i alla fall...

I takt med att stensättaren lägger fina bågar hämtas stenarna från förvaringen de haft i åtta år. Det är ett slit för alla inblandade. Först en åttatimmars arbetsdag. Sen bär det av sisådär 7 mil för lastning. Och så hem igen, avlastning.

Hemma är det lite lugnare, men inte mycket med tre barn som ska roas och läggas, väskor som ska packas och mat som ska förberedas.

Imorgon blir det huvudstaden. Kanske inte vila upp sig, men i alla fall.


Och så verkar till slut bildlagringsutrymmet ha tagit slut på bloggen. Nu får jag fundera över att rensa eller köpa till utrymme. Klart att man inte kunde roa sig på det här viset gratis hur länge som helst.

Om det hade varit dagsljus

någon gång när man är hemma skulle jag fotat vår garageuppfart som håller på att ta form efter åtta år. Fina bågar av gatstenar, mycket sand i huset och en bil som varken startar eller gå att få ut ur garaget men ändå ligger på blocket, är det dagliga eller nattliga om man så vill.

Barnen vill

besöka Junibacken när vi är i Stockholm i helgen.

Vi tänkte kanske mer promenera runt, se slottet och gamla stan, åka tunnelbana och kanske gå på Skansens julmarknad.

Och så besöka den här utställningen förstås. Det är ju lite därför vi är där.

Veckan börjar

Tja.

Veckan börjar med en disktrasa på posten adresserad till mig på jobbet och kommer att sluta med en stockholmsresa för hela familjen.

Det kunde verkligen varit värre.

Äta-upp-sig-helgen

Efter helgens alla läckerheter börjar jag komma upp i min normala vikt igen.

Vad sägs om gås, anka och kolja eller sans-rivaltårta, fransk äppelkaka, prinsesstårta och citron-limekaka?

Jag sa visst jatack.

Tre hungriga kusiner gnager gåsben

Fredagsrys

Måste berätta en spöklik sak som hände ett par nätter efter det här.

Jag hör Hilda gråta mitt i natten nerifrån soffan. Hon har gått upp från sin säng på övervåningen och nedför trappan. Däruppe ligger hennes nattlinne på golvet mitt framför vår sovrumsdörr. När jag kommer ner har hon tagit på sig spetskragen hon hade när hon var spökbarn så att den sitter långt ner runt magen på henne. (den är för övrigt ett gammalt gardinomtag)

Där ligger hon och huttrar under filten och jag får lite känslan av att någon från andra sidan lika gärna skulle ha kunnat klä på henne den där spökkragen som sitter runt midjan, som att hon själv skulle göra det.

Men hon gjorde det väl bara i sömnen.

Eller?

Ullared har väl aldrig skadat

någon heller, man måste ju inte bara besöka loppisar...

Godkväll önskar vi och de nya pyjamasarna på shoppingbloggen.

Loppiskärlek

Det är helt omöjligt att förstå folk som inte springer på loppis titt som tätt, när det finns så mycket fint! Kolla bara in gårdagens FYND!!!

Finaste kompisarna till fars äppelfat - 10 kr st. Svåra att inte älska.

I bakgrunden gammaldags tomteburk med luvlock, kanske får förvara skumtomtarna? I förgrunden en plastnisse från 60-talet kanske. Burken kostade 20 kr och plastisen 5 kr.

Gräddkanna från Rörstrands Aniara, 15 kr, kommer att passa perfekt till den kvarlämnade skålen i samma serie uppe i Värmlandshuset. Keramiksnögubben är en lykta och kostade 10 kr.

Snyggaste farsdagspresenten

måste definitivt ha varit äppelfatet.

Barnen och jag var i alla fall rörande överens.

Siesta

Bestämt kryllar skogen av barn och pappor just nu.

Det är då det är som bäst att vara hemma och sova middag med lillgrisen.

Spökbarnet

gick på Halloweenfest idag.

Det ljusa glittersminket i ansiktet såg ut som kallsvett och gjorde sig perfekt till spetskläderna som måste varit minst hundra år gamla. Sådana är spökbarn, minst hundra år gamla och kallsvettiga. Hålögda med en bister uppsyn.

På festerna träffar de likasinnade och äter blodiga fingrar och kommer sedan hem särdeles lyckliga och somnar i soffan.

Rapport från en soffa

För soffan råkar vara min borg just nu. Sen flera veckor tillbaka, förutom värmlandsveckan när den gamla soffan var min borg.

Tur att man har sällskap då i alla fall. Av familjemedlemmarna, smartphonerna och diverse efterrätter.

Nu hoppas vi på en riktig styrkehelg och sen en fortsatt frisk tillvaro under fulvintern.

Uppförandet

på katten verkar det ju inte vara någon ordning på...

Det är som med det mesta just nu.