Visst var det för barnens skull

som vi monterade upp studsmattan först av allt på långfredagen. Så att vi i godan ro skulle kunna gräva och fixa och städa medan barnen hoppade. Och nog hoppade de alltid. Men vi kunde förstås inte låta bli vi heller.



Och Tage, han har redan favoriserat tillvaron däruppe, vilket kräver viss passning.

Dagen blev ungefär som alla andra dagar, fylld av saker man gjorde OCH saker man inte fick gjort. Fast ändå den bästa dagen på länge, med sina varma vindar och löfte om en härlig vår.