Oj, vi måste skynda oss

att byta om...

Titta!

Årslista med glädjeämnen och sorgsamheter från 2011

GOTT NYTT 2012!!!

Årets bedrift: Att rädda katten från en säker död, vilket fick den tyngsta hösten att bli så ljus.

Årets bittra: Att Peter tog bort ett födelsemärke med hudcancer i. Det slår alla andra sorgligheter, med missade bröllop och semestrar med hästlängder.

Årets bästa semester: Spadagarna i somras - ljuva liv!

Årets nytillskott: En enskild firma

Årets förlust: Farmor Ella, 100 år gammal.

Årets vuxenpoäng:  Kanske Einars tomteskägg?

Årets fysiska förändring: Peters ärr.

Årets nya kändisförälskelse: Carina Berg, fast förälskelse är väl ett starkt ord.

Årets mest gåshudsframkallande låt: Något med Adele.

Årets läsupplevelse: 100-åringen och Döden på en blek häst

Årets insikt: Att livet är skört och att allas dagar är räknade men att man har så mycket att vara glad för i nuet, om man hinner känna efter. Jag trodde nog att jag hade den insikten innan, men nu har vi fått den på riktigt, lev som om du ska dö imorgon!

Årets teve-besatthet: Berg flyttar in

Årets fest: Rykten finns att det var bröllopet vi missade på grund av magsjukan.

Hemma hos en bibliotekarie

Tre hundar, tre vänner

och 6 julklappar, en tacobuffé, massor av snack och världens bästa te. Lycka.

Kvällsfika

Peters och min tallrik.

Ligg på min arm,

grabben!

Det är bara film vet du, det här Misterioso.

För en gångs skull har jag ägnat 5 minuter åt twitter

idag.

Kanske sen jag läste att det blivit större än facebook. Eller för att det är roligt.

Jullovet är slut för övrigt. I morgon börjar Peter nämligen jobba och då är det minsann ingen ledighet för trebarnsmamman.

Inga mer utflykter av det här slaget med andra ord

Barnens gran

har lysande snögubbeslinga, flaggor, glitter i olika färger och en stjärnvinst som vaktar den.

Allt är värt

All städning, all tvätt, allt pyssel, allt iordningställande, all bakning och all matlagning, alla inköp, all stress och frustration... det är så värt. För det här:

Tindrande barnaögon.

Jultårtorna

var fasligt goda som avslutning på 2011 års arbete. Nu börjar hemarbetet på riktigt. Och mamman som redan är trött.

Matteskola

Hilda, 6 år, ställde upp några tal till Einar, 4,5 år, häromdagen.

Tja, vad säger man?

Han behöver jobba lite på sina nior om han ska bli mattesnille. Sedan kan det nog gå vägen.

Årets finaste

tomtar bor här hemma. Den ene väger bara 9,6 kg men växer hyfsat på längden så här i juletid.

Årets finaste

och nyaste granpynt är svamparna utan tvekan. Tänk vad man kan hitta på ICA!

Hjärtans vört

är i år egenhändigt bakad av min man brödspecialisten.

Själv bloggar jag allt som andra bakar.

En kaka till kaffet?

Var det inte frågan om idag, men sju.

Sju sorters kakor, sex snälla barn, fyra ljus i staken, två nyrenoverade rum att kolla in, en schysst hund att klappa.

Det är ett riktigt gott fjärde adventskaffe det.

Granjakt, kalkon och födelsedag

Lite hoppövningar innan det bär av

Var är granen med stort G?

Tjejhäng och lingonris

Grattis bästa mormor!

Idag var det mycket som stod på tapeten.

Först granjakt - med mycket lyckat resultat, precis som varje år tack och lov, sedan kalkon och för tidigt födelsedagsfirande.

December är sig likt. Och det är verkligen tur!

Med en riktigt schysst

avslutning. I alla fall för en del av familjen.

Vilken härlig dag

på Liseberg!

It-snubbans vardag

Varken Blogger eller Ones domän fungerar som jag tänkt idag, nästan så att man kan tro att de samarbetar mot mig...

Det är väl bara att skriva på romanen då.

Jag var inte lite blyg

-Vad fint du sjöng idag Einar, och vad mysigt det var!

-Ja.

-Var du lite blyg?

-NEJ!

-Nähä?

ett litet kaos vid fotoblixtrandet

-Jag var VÄLDIGT blyg!!

Vår lucia

fick tåga in först under morgonens luciatåg på skolan.

-Kommer ni?

Att skrida in sakta kan väl ändå inte vara för dagens barn?

Det blev en massa mil i ösregn

i onödan idag bara för att ingen människa kunde veta att fabriksförsäljningen jag skulle till stängde klockan 17 (och klockan var 17:40 när jag kom).

Sedan blev det nödvändig och onödig shopping på Knalleland i Borås. Ett par saker som stod på listan, resten...

tja som de här. En ljusslinga med snögubbar som jag köpte BARA för att göra barnen riktigt glada. Tage var just i färd med att gå och lägga sig när jag kom hem. Han kom snabbt på andra tankar.

Vi tyckte att det här fotot

och ett par av de andra på julfesten idag var så bra att vi funderade på dem som julkort men traditionen är att hela familjen ska vara med.

Efter julkalendern riggade vi således studio här med vita lakan, byggarbetslampa, små nissar. en lucia, en gunghäst, ett stativ och ett par föräldrar som sprang mellan kameran och motivet. Två nervösa katter flydde fältet efter två foton.

Helt misslyckat blev det inte, men det är liksom alltid någon som förstör kortet, med fem i familjen och lite ilsket humör.

Idag ansar vi skägg

och annat.

Försöker behålla lugnet när jag hör Peter säga: Herregud vilka söta lockar du har, eller hade.

Hilda och jag är väldigt nöjda över att slippa trimmern...

Så mycket snack

om att han vill vara lucia på avslutningen... När skägget väl är på finns det inga andra alternativ. Ho ho ho!

Vad händer

när farmor och farfar skickar med varsin chokladkalender till barnen några dagar in i december?

Jo...

En tös berättade glatt för fröken i skolmatsalen att hon redan ätit frukost i form av åtta chokladbitar.

I mailet från Bolagsverket

står det så här:

Vi kan inte godkänna det eller de företagsnamn ni föreslagit,
eftersom det saknar särskiljningsförmåga. Eventuellt kan vi
godkänna namnet med ett särskiljande tillägg, exempelvis
personnamn, geografisk beteckning, fantasiord eller bokstavs-
eller sifferkombination. 


Hmm... Det är förstås inte lätt att be om tips när jag inte ens avslöjat namnet. Men om jag säger så mycket som att det har med texter och bilder att göra, vad skulle man då kunna lägga till för fantasiord?

Bilder som tar andan ur en

Titta här!

En hyllning

Till katten som överlevde under så miserabla förhållanden och nu är så innerligt tacksam när han ser på oss och när vi klappar honom (lukten är nästan borta)

Till brandmännen som fick ut honom

Och mest av allt till min mamma som engagerat sig så:

tittat på kartor över närområdet och träffat nästan exakt rätt i gissningen om position,

berättat om sidan med tips på hur man ska göra när katter försvinner och

bett och tjatat på oss att verkligen ge oss ut.

Sune är räddad!

Mission completed.

Efter en timmes räddningsförsök av olika slag kom en smutsig och rädd katt upp ur röret där han legat tre meter in.

Till slut var det faktiskt en gardinstång som hjälpte honom. Efter flitigt användande av sticksågen.

Det går inte att beskriva hur glada vi är att han är hemma. Det går heller inte att beskriva hur illa han luktar.

Hjälpen på väg

Det går inte med spännbanden vi skickar ner. Han är antagligen för kall, stel, frusen och hungrig för att inte tala om rädd. Nu är räddningstjänsten på väg i alla fall så håll tummarna!

Räddningsaktion pågår

Vi tror att vi hittat honom. Åtminstone sitter någon och jamar flera meter ner i det här röret. Fortsättning följer.

Tage njuter

av första snön hemmavid.

Sätter man sig kommer man närmast.

Arbetsdagen lider redan mot

sitt slut.

Det har varit vackert på kontoret, riktigt vackert.

Om än en del att bita i.

Och nu åter till det sorgsna där hemma.

 Någonstans tror jag att när de här skyltarna är uppe, då står han där på trappen.

Sune, du kan väl komma hem!

Vi har gjort så här fint vid dörren.

Laddat med godaste kattmaten.

Värmt upp din sängplats.

Ska inte ta dig till veterinären på länge länge. Om det inte behövs förstås.

Målat teckningar åt dig.

Oroat oss.

Saknat dig.

Väntat på dig.

På ditt alldeles speciella sätt att spinna.

På att få klappa den mjukaste päls man kan tänka sig.

På att höra din trötta suck när man lyfter upp dig.

Till och med på dina tunga dunsar i trappan

och ditt sätt att resa dig mot dörröppningar så klorna tar i.

Kom hem nu grabben, för sjutton.

När Sune kommer hem

Om Sune kommer hem - han är nämligen försvunnen sedan i fredags när vi kom hem från veterinären.

Då ska han få så fina teckningar av barnen, med pepparkaksgubbar på.

-Och om han är död när han kommer hem så får han dem i alla fall, säger Einar.

Hoppas verkligen inte det.

I väntan

på, om inte tomten, så åtminstone utegranens uppkomst. Och bättre väder.

Är det männen i allmänhet

som snöar in på det här med surdegsbröd och annan brödbakning?

Vi vet ett antal killar i omgivningen - inklusive Peter - som experimenterar sig fram till allt bättre bröd.

Eller har det bara med personligheten att göra?

Här hemma har han mer eller mindre tagit över brödproduktionen, som visserligen har minskat, men verkligen fått högre kvalitet. Se bara!

Det blev bara en dryg femtedel

av Nanowrimos 50 000 ord i november, men projektet har bara börjat och ska skrivas klart. Speciellt efter igår. Ny månad, nya tag.

När vännernas fjärde väckarklocka

ringer går åtminstone jag upp och förevigar morgonen.

De satte visst griller

i huvudet på mig igår, de där författarna. Nu ligger jag och flyttar runt miljöerna i skrivprojektet i tanken innan vi gått upp här på Lilla Essingen. På fotot är det augustprisvinnaren Jessica Schiefauer som signerar sin bok Pojkarna.

Årets julklapp?

Visst är de toppensnygga?

Författarmöte

Åtminstone är en av oss författare. Än så länge... Och trevlig var hon, till tusen!