Tage tung

En extra vägning var inbokad för lille Tage idag. Fast redan för ett tag sen insåg vi att han går mot rundare tider, med tanke på hans enorma aptit på gröt och mat. Idag besannades misstankarna. Han hade ökat 800 gram på två och en halv vecka! Det var annat än de futtiga 400 gram i månaden som vågen visat på sistone.

Kanske är det överdrivet att kalla honom tjockis, men jag gör det i alla fall. Den lille tjockisen väger 6,4 kg. Hurra!

Här har han bara ögon för vårt halvt oväntade besök idag, morfar. De andra två har mest ögonen på morfars pepparkaka.

Lite kluven är jag

till om det var bra eller dåligt att kameran låg på hotellrummet idag.

Men visst hade det varit onaturligt att plötsligt förvandlas till paparazzi när man småpratar med Timo Räisänen både vid frukosten och i spat?

Eller?
ELLER?

Dessutom har jag kommit på att det måste varit han som uppmanade mig att slänga mig i den iskalla vattentunnan efter bastun igår.

Jag stack ner handen av ren nyfikenhet, drog upp den snabbt reflexmässigt samtidigt som en röst sa:
- Gör det bara!

Jag gjorde't förstås. Det är ju bara den där peppningen man behöver. Nästan tur att jag inte kände igen honom egentligen, väl? Hade säkert blivit nervös och sluntit på stegen.

Spa, mat och Timo

Första advent.
Snöstorm.

Peters 40-årspresent som får honom att känna sig som tjugo:
spa, gourmetmat och konsert med Timo Räisänen.

Spat är förresten inte av denna världen, det har verkligen ALLT och lite till. Fotbad, varma källor, istunna, kristallbastu och aromaritualer, plus en inredning man bara kan drömma om.

Och Timo, han tyckte att Tage var en väldigt fin bebis.

Lycka.

Gamle gubben i garderoben

Vilken favorit han blev direkt, den där gubben som kröp in i garderoben efter förra julen och kom fram häromdagen.

Kan ibland fungera som ett substitut för någon av oss. En av skillnaderna är väl att han faktiskt går att ha i knät om man inte väljer att sitta i hans knä.

Välkomnande pyssel

Pysselkvällen på församlingshemmet kunde jag glömma som läget var i måndags. Däremot kunde jag köpa med mig en riktigt tjusig krans och pyssla hemma. Grejer att dekorera med är inte direkt något vi har brist på i gömmorna.

- Visste inte att du engagerade dig så i Idol,

säger Peter. Trodde du skulle göra ett pysselinlägg.

Blir man inte bara matt på allt ibland? Inklusive tv, pyssel och fredagskvällar?

Det är näst intill adventsfint här hemma, även om det ser ut att vara väldigt långt ifrån på bilden. Lussekatterna och pepparkakorna bakta, ljusen på plats och voila! Vi tände till och med de elektriska stakarna och funderade lite över om det fanns någon anledning till att grannen bara ställt upp dem i fönstren släckta.

Hänger det i likadant när det närmar sig den 24:e - jag menar att man är ute minst en dag extra i förväg - så får man väl kryssa runt i taken här. Om man hinner, som sagt.

Usch.

Nu tappade jag lusten att göra ett inlägg. Min favorit åkte just ur Idol. Den enda som sjunger sån musik man verkligen skulle vilja spela exempelvis en fredagskväll till ett glas vin.

Men nä då.


Ska man verkligen heja på någon av de andra i fortsättningen?

Baket och baken

Någon var med om sitt livs första pepparkaksbak idag.

Någon gjorde en kraftig omgång i blöjan medan han iakttog kavlandet.

- Jag måste gå och byta på Tage, sa jag till barnen.

I ögonvrån såg jag hur små degbitar åkte in i munnen. Jag spetsade öronen lite extra för att höra vad de sa till varann när jag lämnade köket.
- Men det här är deg, VÄL? försäkrade sig Hilda halvt viskande.
- Inte bajs, fyllde Einar i.

Utvalt

Einar valde kaffe i affären igår.

Det bästa till hans bästa mamma. Smakar underbart faktiskt. Speciellt som han är frisk nog att vara på dagis för första gången på två veckor.

Peters leverans

kom sannerligen i rättan tid.

Vasaloppet nästa! Here he comes.

Direktrapport från ett litet snökaos

Antagligen är det Einars sista hemmadag idag. Han är pigg och lite uttråkad, har tittat i genom alla barnfilmer vi har hemma mer än en gång, röjt runt i snön och till och med fått följa med in i affären.

Härnäst ska han badas och sen är han redo för dagis imorgon.

Själv är jag redo för nästa vattkoppsbarn. Inte.

Orken och prickarna

Orken börjar tryta så mycket att Hilda fick vara hemma från dagis idag. Mammas ork alltså. Projektet skotta garageuppfarten och ge sig ut i stormen kändes inte angeläget för varken mig eller Hilda. Fröken förstod mig innerligt väl när jag ringde och sa att hon skulle gjort precis samma sak om hon haft möjlighet.

Einar är inne på sin åttonde dag idag och jag vet faktiskt fortfarande inte säkert om det verkligen är vattkoppor.

Har lyckats rota fram alla pepparkakskryddor ur skafferiet så kanske blir det en liten kryddig deg tillverkad, orkeslös eller inte.

Annars går mest energi åt till att leta prickar.

Kolla Tages panna och pricken under högra ögat. Kan det vara...?

Lussekattsbak i karantän

I den så kallade karantänen passar vi på att baka lussekatter, alltmedan det snöar ymnigt utanför.

Fast det är en hop trötta och småsjuka barn som rullar och knådar och kavlar och hänger på armen. Pepparkaksmåtten åker fram för Hilda tycker inte om att misslyckas med rullningen. Pärlsockret åker också fram för att piffa upp lussegrisarna och bockarna och gummorna lite extra.

Riktigt gott blir det med en påse saffran till drygt 7 dl degvätska. Riktigt skönt är det att tända en brasa efteråt och sitta inne när snön bara vräker ner. Lite orolig är jag att Peter ska ha svårt att ta sig hem. Men mest av allt har vi nog en julmyskänsla på gång här i karantänen.

Bra att göra med smitta i huset

- montera skjutdörrsgarderoben färdig medan barnen målar teckningar

- fundera över förändringar i möblemanget medan barnen målar teckningar

- smygrensa ut gamla teckningar medan barnen målar nya... ja.

- kolla skidstafetten

- hugga ved

- handla medan smittkällan lämnar returpapper

- laga ovanligt smarrig söndagsmiddag

- ta en kvällspromenad och prata av sig lite

Det känns riktigt uthärdligt och till och med trevligt. Min största oro är faktiskt att pojkens tio prickar skulle vara något annat än vattkoppor. Mest för att det hade varit så skönt att ha det gjort och för att det känns så osmidigt att befinna sig i ett slags isoleringstillstånd.

Om någon vecka vet vi. När de andra små familjemedlemmarna blir småprickiga. Eller vad de nu blir.

Allas favoritkusin

hade tio-årskalas idag.

Och eftersom Einar med ganska stor sannolikhet har vattkoppor fick vi komma en stund efteråt så att alla som inte ville riskera smittan kunde ta sig därifrån. Det var toppen på alla sätt att vara omgiven av personer som kunde bära Tage eller hjälpa barnen för att de själva redan ätit. Det samt en välbehövlig sovmorgon i morse har gett livet en helt annan status än igår.

Och födelsedagsbarnet?

Jo, födelsedagsbarnet är nu så stort att han:

tar emot sina gäster på ett mycket kompetent sätt

bär upp pappas slips snyggt till sin Marks&Spencerskjorta

skrockar högt på rätt ställen i "Snuten i Hollywood"

spelar "Håll om mig" på piano på ett ytterst medryckande sätt

zzzzzzzzzzzzzz...

Får jag inte sova mer än två timmar i sträck i natt så blir jag galen. Fyra nätter med fem timmars upphackad sömn per natt går bara inte.

Hilda skriker i sömnen. Tage hostar, snörvlar och vill äta för att lindra halsen. Einar och hans koppor är obehagliga i hela kroppen såvida han inte är hungrig eller nödig. Katterna kommer in när Peter går till jobbet och jamar hungrigt klockan 6 när alla till slut somnat gott.

Med vänliga hälsningar och en sömnlös klagan

Hemmautflykt

Einar, Tage och jag knör in oss i kojan när Hilda är på kyrkans barntimmar. Där äter vi matsäck bestående av smörgåsar, vindruvor, äpple och vatten/kaffe.

Det är trångt och man sitter illa. Håret blir elektriskt av filtarna vi har till tak. Tage bajsar så det luktar i hela kojan. Men vad gör man inte för att göra en liten sjukling gladare?

- Nu orkar jag inte mer mamma, säger han efter en dryg halvtimme. Nu får du byta blöja och sen vill jag sitta lite bekvämare.

Hm. Just det.

Namnlös

Hilda hade leksaksdag på dagis igår. Alla barnen tog med sig varsin leksak och satt i ring och berättade vad det var och något om den som man kunde komma på, som vart den kommer ifrån.

Det var solklart att Viktor-dockan skulle med. Sedan i somras har Viktor varit den käraste leksaken, ungefär sedan lille lillebror kom.

Men i ringen blev det tydligen för pinsamt att han hette Viktor. Så Hilda talade om att hon sagt:
- Det är en docka!
- Och vad heter den, undrade fröken.
- Den har inget namn för vi har inte döpt den än.

- Heter den inte Viktor än? undrar jag hemma.
- Näää, det gör den inte. Den heter INGENTING.

Vattkoppor?

Såvida det inte är någon ovanligt ettrig mygga som trivs i minusgrader, så måste väl ändå det här vara barnsjukdomen som kretsar på dagis och bland vänner?

Vad gjorde du idag för 15 år sedan?

Visst är det kanske roligare att se framåt. Men alla jag känner har något minne av den här dagen för 15 år sedan. Snön. Tystnaden. Skidåkarna på avenyn.

Själv stod jag och hoppade upp och ner i perioder för att hålla värmen under strömavbrottet i min andrahandsetta på Berzeeligatan. Ettan med fyra meters takhöjd och därmed inte mycket värme kvar att tala om.

Tror att jag tittade, inte genom, utan på fönstren som egentligen inte gick att ta för fönster med sina snökuddar som hindrade dagsjuset att komma in. Tror att jag tände ljus men kände mig rätt ensam.

Sssscccchhhhhuuk

Einar har äntligen lärt sig att säga sche-ljudet.

Så istället för hörövare säger han sjörövare. Men istället för hörövarhatt blir det sjörövarschatt.

Han säger inte längre härna utan stjärna och idag när han är sjuk lägger han betoning på sche-ljudet så att han verkligen är sssccchhhhuuuk.

Dessvärre ligger han i soffan och ropar "kom schit" och "när kommer Schilda schem?".

Språkutveckling. Ja jag säger då det. En sjuk utveckling?

40-åringen har bytt skepnad

I värsta fall, eller ska jag säga bästa, kan det upprepa sig flera dagar framöver nu.

När jag hoppfullt frågar:
- Rakar du av det imorgon?

svarar han bara:
- Inte mustaschen.

Pappas glädje

Pappaglädjen fanns i den stora gemensamma frukosten i morse

och fortsatte sen i ostinköp på julmarknaden

morfarskap och lånad mössa

och så Tages egna lilla sätt att glädja alla pappor: att gång på gång vända sig från rygg till mage under farsdagsmiddagen, fast den första gången var första gången.

Gåsamiddag - traditionellt men nytt

Vi har årlig gåsamiddag i novemberrusk, fast på ny plats i år.

Som traditionen bjuder har vi tänt ljus på släktgravarna, men nytt för i år är att vi fått en riktigt intressant diskussion om döden i bilen.

Nytt för i år var också den lille deltagaren som trivdes i famnarna kring gåsabordet.

Kvällens huvudbry

är nya androidtelefonen.

Har till slut lärt mig svara efter att ha ringt upp mig själv upprepade tillfällen.

Ja, jag vet vad du tänker. Tantvarning.

Minns inte att jag någonsin tidigare läst en användarhandbok så noggrant. Sökt efter olika saker. Skumläst. Knappat lite. Gått in på "Bekanta dig med telefonen". Försökt göra ett mobilt blogginlägg.

Slutat se det som en utmaning. Ser mer surt på den och tänker att den i alla fall (förhoppningsvis) har bättre täckning än den gamla. Suck.

Okej, jag antar utmaningen

Sune vill glänsa med snygg-dricka. Dekorerat blomvatten på fot. Svårt att få det mer glamoröst, visst.

Jag provar med ett glas rött till Idol. Inte alls fel.

Och hur var det här då? Morris, alias slasktratten... Hallå? Ville du alls vara med?

Mera gröt, gröt, gröt

Invägning av Tage visade lägsta, lägsta kurvan idag. Bara 5,6 kg. Nu måste vi öka på gröten till två hela mål per dag. Dessutom ska han tillbaka på vägning om två och en halv vecka.

Han är ju så nöjd, pigg och alert, sover så länge på nätterna, skrattar så mycket och ger inte alls sken av att få i sig för lite mat.

Fast han sover onekligen bättre än någonsin på en sisådär 20 skedar förmiddagsgröt.

Oväntat var ordet

Det började med ett besök av svärfar på dagen igår. Sedan rullade det igång i en svindlande fart... I alla fall om man bara brukar ha några stående punkter på schemat såsom dagislämning och hämtning.

Det blev grannvännerna på tidig middag. Det blev besök av mina föräldrar som hade vägarna förbi. Det blev ett vattengympapass.

Och det mest oväntade av allt: det blev ett biobesök på kvällen, förhandsvisning av filmen Red, med vännen man träffar alldeles för sällan.

Inte orkar jag åka och köpa "ta tre betala för två"-garderober på IKEA efter drop-infikat på dagis idag. Man är väl ingen über-mensch.

Dagens oväntade besök

var farfar i väntan på bilservice.

Hurra sa Tage.

Inget går upp

mot den första snön.

Rosor i stora fång

Solljuset föll så fint över födelsedagsbuketterna idag på morgonen. Knappt hann jag ta fram kameran förrän barnen släppte in Morris med en mus i munnen, varpå ett vackert ögonblick var som bortblåst.

Både katten och musen åkte ut med buller och bång, så vad man ska skylla det som senare hade hänt är förmodligen bara på ödet.

Som tur är var ödet gott mot oss idag. Vasen med 40 rosor hade nämligen vält någon gång under dagen. Bredvid låg Peters nya pulsklocka och min nya mobiltelefon. Bredvid, fast på andra sidan.

40 rosor i en vas är inte speciellt stabilt. Kanske hade de druckit mycket vatten och bara tippade över. Kanske hade Sune någon svepande rörelse med i spelet. Kanske är Peters fråga värd en funderare:

- Vill du också ha 40 rosor när du fyller 40? (observera att det inte inträffar än på lääänge) Eller vill du hellre ha en enkel tullipan?

Vad är likheten

mellan de här två bilderna?


Svar: båda föreställer 40-åringen och frun, som fortfarande är HELT slut efter fredagens festligheter. Godnatt.

En festprisses uppgång och fall

Tidig morgon i festfabriken.

När det är fest åker fracken fram, helt otippat. Fast ändå inte. Bara för frun egentligen. Faktiskt var det inte på något sätt kvällens sista överraskning. I ett vips förvandlas han till festprissen Kalamannen. Paparazzi är på plats.

Alias Kalamanen?

Eller dirigenten?

Filosofen? Extra snygg i frack.

Festhöjaren förvandlas till feströjaren med betoning på röj.

Och så den slagne hjälten. Superhjälten Kala, numera 40 bast.

Och barnen är nybadade

inför farsans 40-årsdag. Nu kör vi!

Och när den militanta rösten hesnat

sneglar vi bara lite på Hildas spökfamilj. Sen städar vi igen som små askungar.

Fast just nu har vi soffpaus framför Robinson. Lika bra att passa på, för snart har vi städat bort sofforna också.