Det blir en fika med

den här snyggmagen imorgon. Om hon inte är på Östra då, förstås. Åtta dagar över tiden. Mer än dubbelt så länge som med de andra två.

Av någon anledning kan jag förnimma känslan som om det vore jag själv.

Kalla det skryt

men det är inte hela sanningen.

Det här med shopping, det är inte många som är lika effektiva som jag i kategorin. Faktiskt vågar jag nästan säga att ingen annan är det. Synd då att man gör det så sällan. Fast det tycker förstås inte Peter.

Ta en dag som denna. Peter hemma från jobbet 18:40. Tage har just ätit en sista slurk för kvällen (som senare visar sig vara näst sista), jag lyfter luren och säger till grannen att jag kommer om fem. Vi är i köpcentrat 19:10. Klockan 20:00 har jag köpt mer saker än vad man kan räkna med hjälp av alla fingrar och tår man har.

Och så nöjd man är sen. Endorfiner för åtminstone en hel vecka. Dessutom laddad (och uppklädd) inför farmors 100-årskalas och Tages dop.

5 år stor

Hilda har som vanligt krupit upp i vår säng i natt. Jag vaknar av att hon ligger och viskar "fem år, fem år nu".

Går upp, möter Peter och Einar i full färd med att få upp det största paketet för trappan. Einar är oerhört uppspelt, men så småningom vänder det. Det är inte så enkelt att vara mittemellanbrorsan när systern blir överöst av paket.

En lycklig och ovanligt kaotisk morgon blir det för Hilda. Tacksam över alla sina presenter halkar hon i nya barbastrumporna och övertalar mig att sätta på ett plåster. Det blir liksom en extra bonus med en stor oval Hello Kitty-lapp på knät.

När jag vinkar på dagis har hon varit nere med två stora glasslådor i frysen. Hon sitter med uppkavlade tights så att alla kan se snygg-knät. Sedan höjer hon handen till mig i en Silvia-vinkning.

Ett litet i-landsproblem

Välj inte för raka bananer i fruktdisken. Det kan resultera i ledsna miner när man ska packa utflyktsväskan. Tursamt är att inte 3-åringen alias stortrotsaren är så förtjust i just banan.

Godnattstunden

Så här kan en perfekt godnattstund se ut. Hilda läser för båda bröderna. Barnen har naturligtvis klätt på sig pyjamasarna själva och humöret är på topp trots att det är sen kväll. Föräldrarna kan i lugn och ro läsa tidningen och se halv åtta hos mig. Sedan går vi upp och pussar och kramar lite på underverken.

Inte.

Det här fotot togs nämligen i morse. På kvällen hinner vi inte riktigt med fotografering i hysterin.

Vi firar med godistårta idag igen

för den store lille Einar har namnsdag.

Han förvånade lika mycket som sin storasyster gjorde igår. På ett ytterst tacksamt och ödmjukt sätt tog han emot två paket. Han tog sig tid och blev verkligen glad, för sina bamsestrumpor och sin mugg att samla till framtida te- och kaffestunder. Och för det fina kortet från Ann-Charlotte, förstås!

På sin födelsedag i juni packade han nämligen upp paketen i raketfart och sa "var det bara det hära, som ni slagit in till mig?". Därav förvåningen. Det är annat nu, uppebarligen. Heja heja Einar.

5-årskalaset

Innan hade hon påtalat hur hon skulle "ställa upp dem på rad bredvid varann" och "fråga dem vad de ville göra" och "tala om lekarna".
- Jaha, sa vi bara, övertygade om att hon skulle vara den vanliga blyga Hilda, vad hon än sa.

Ojojoj, vad hon förvånade oss idag. Vilken driftig liten organisatör, med skinn på näsan och minutiös planering.

"Du sätter dig där, och du där!", "nu ska du och du och du gömma nyckeln" (pekar med hela handen, vänligt men bestämt) eller "den som fyller år börjar".

En så nöjd och så vuxen liten tös som gick och la sig idag. Det var bara en sak hon inte kunde fatta:
- Om jag fortfarande är fyra år, varför sjöng de då Ja må hon leva?

Belöningen

efter all städning är fredagsmys framför lånad pippifilm.

Tyvärr finns det inte lika mycket tid för föräldrarna att hämta andan. Möjligen imorgon, när 12 små festprissar lämnat kalasområdet.

Kolla in den här lille glade farbrorn

som sitter bredvid mig i soffan idag.

Schysst med någon att ta elvafikat med. Skrockar gör han också.

Ursäkta, men hur förlegat

känns inte det här*?

Hur vore det att göra två klick på datorn för att rösta istället? Eller är risken för stor för valfusk, alternativt hacka sig in och se vad någon röstat på? Vi lever ju i alla fall på 2000-talet.

Och förresten, om det inte var så hemligt det här med vart man står politiskt kanske färre skulle röstat fram sverigedemokraterna. Bara fördelar helt enkelt.

* Fast visst måste även jag medge att det här med sedelräknare till röstsedlarna är ju fantastiskt... modernt.

Dagens funderare

Eftersom min hy är helt okej så här i amningstider funderar jag på att avboka min tid för ansiktsbehandling och massage på fredag kväll. Det är liksom fullt upp ändå med tanke på barnkalaset för 14 små kids på lördag och inte riktigt läge att åka på avslappning.

Förresten har jag aldrig varit på ansiktsbehandling i hela mitt liv. Är lite nervös för att jag har för känsligt skinn och reagerar med några konstiga fläckar efteråt. Men visst, efter ett barnkalas kanske man är rödskiftande lik förbaskat.

Tage fick oväntat besök idag

av mormor och morfar som var på hemväg efter mormors tandläkarbesök.

Han tyckte det var jättekul, tills han inte orkade längre. Och leksakshunden var ovanligt spännande sedd från mormors knä.

Vissa dagar bär med sig något alldeles extra.

Nu har den börjat, städstressen

Inför 5-årskalas gånger två och annalkande dop. Huvudet är en enda lång "att göra"-lista.

På sätt och vis är det skönt att inte kunna grubbla så mycket över hur sverigedemokraterna kunde komma in i riksdagen.

Klockan är 23:20 när

jag frågar Peter om han vill ha en kopp te. Han är i full färd med att borra fast handtagen på nya badrumshögskåpet.

Det har verkligen varit en intensiv dag och vi landar i soffan framför valvakan.
- Och herregud, jag har ju inte bloggat heller, utbrister jag häpet.

Vad händer med tiden?

Fast mittemellan skridskoskola, dansskola, promenad till vallokalen och ICA, allmän röjning, gäster och allmän röjning igen hade vi en stilla stund med Tage i köket med mysig babymassage.

Och det har varit en bra dag, riktigt bra.

Den gubben går inte

- Han är inte 65! sa en av släktingarna. Det står nog fel på sånghäftet. 10 år yngre minst.

Men vi andra lät oss inte luras. Vi var ju där för att fira!

Och firande blev det med fantastisk mat och dryck, tal och trevligheter. Till och med ett uppträdande med Bobby Ewing-tema hade kvällen att erbjuda.

Det verkade gå hem hos alla gäster, till och med hos den minste.

"Vi hoppas på fortsatt fina och framgångsrika år", skrev någon, sa någon annan. Det är bara att instämma. Tack mamma och pappa, för festen och för att ni finns! Ni är bäst.

Pensionärsvarning

Det är ingenting att fira egentligen, säger pappa om sin 65-årsdag.

Han ska inte sluta jobba och det är en allmänt ojämn siffra.

Ändå har det pratats om middagsbjudning i fin miljö och beställd tårta i veckor. Dagen är inne. Det är dags att sjunga den här sången!

Peters syster

kamperar hemma hos oss ett par dagar eftersom hon är på kurs en halvmil härifrån.

Det innebär lättare dagislämningar, någon att dricka kaffe med på morgonen och te med på kvällen, någon som kan hjälpa Hilda komma i ordning till kvällen eller engagera barnen i att städa leksaker, och så allmänt samspråk förstås. Det innebär också en del nyförvärvade kunskaper om hästar.

Idag innebar det att någon ringde när jag stod med barnen utanför Clas Ohlson, hade slutat tidigare på kursen och stod hemma på altanen och väntade, laddandes sin mobiltelefon i eluttaget.

Som tur är har vår granne nyckel hem, när vi inte tänkt på att lämna en extra ifall kursen skulle sluta tidigare. Som tur var blev hon betrodd av grannen och fick komma in i huset.

Efter lite sms-växling ikväll skrev grannen "Puh, vilken tur att det verkligen var Peters syster".

Frågan är om Tage tyckte samma sak.

Tages nya häng

ser ut så här. Framåtvänd i bärsele med något att gnugga mot munnen.

Konstigt att man faktiskt glömt hur snabbt de börjar få egen vilja.

Tidiga kalasförberedelser

Familjens enda friskus har fått iväg sina kalasinbjudningar efter en hel del möda med att skriva alla namn på både kort och kuvert. Hon var mycket bestämd på vem hon ville bjuda och inte, så bestämd att jag blev förvånad och ifrågasatte. Till exempel:

- Vill du inte bjuda X från dagis?
- Nej, hon är inte min kompis.
- Men då kommer ju inte du att få gå på hennes kalas sen?
- Det vill jag heller inte, för vi är ju inte kompisar.
- Nähä, men X och X och X då?
- Nej, alla killar på mitt dagis är alldeles för busiga.
- Okej. Men X då?
- Nej, jag vill inte bjuda någon som är 3 år, bara Einar.
Einar fick en egen inbjudan och läste högt för sig själv:
- Välkommen Einar, på Hildas bajs- och kisskalas på lördag. Tack Hilda! Det ska bli kul.

Överkänsligt

Med tre barn har det hittills bara varit jobbigt ett fåtal gånger, kanske en handfull.

Hittills sa jag.

Vi har bestämt hamnat i ett nytt läge. Så här ser det ut:

Som jag skrev i bloggen åt jag två kantarellmackor igår. Tage har haft svåra magsmärtor hela dagen, gnällt och gnällt och gnällt. Om jag bara tänkt på det kunde jag såklart avstått...

Förutom att bära runt honom bär jag på ett tungt virus som sitter i halsen och retar och strålar ut i öronen. Efter en och en halv timme med Hilda på badhuset - bärandes Tage hela tiden, finns det egentligen inget ställe på kroppen som inte gör ont.

Ändå tror jag att den som har det värst är den myggöverkänslige, nyligen hemkommen från värmland.

Förutom örat är fotleder och fötter illa åtgångna efter en liten barfotadans i skuggan igår eftermiddag. Som lite extra grädde på moset (eller salva om man så vill) har han feber, antagligen en del av reaktionen.

Nej förresten, den som har det värst är förstås Peter. Alla vet väl hur det är när en man är förkyld? Det är liksom inte bara en förkylning.

Ack Värmeland du sköna

När barnen ligger dödströtta och rosiga i sina sängar, smutstvätten utgör en femtedel av hallen och Peter serverar kantarellsmörgås

så känns det som jag får min beskärda del av Värmland jag med.

Det finns kanske 10 anledningar

till att Tage och jag hoppar över den årliga kräftskivan i Värmland:

- med sex familjer, varav fyra barnfamiljer blir det hysteriskt trångt inomhus
- i värsta fall kan man inte vara ute på grund av myggen
- utedass känns komplicerat med mygg och tre små
- Tage får ont i magen av skaldjur
- jag har ont i halsen
- nattsömnen är sporadisk som den är och det är fantastiskt bekvämt att vara hemma med skön säng, stor kudde bakom ryggen och rejäl amningskudde på natten
- Tage blir väldigt ledsen av alltför långa bilresor
- jag kan hinna med en hel del hemma på 24 timmar utan två små marodörer

Okej, det blev åtta anledningar. Men det känns som det är tillräckligt.

Tråkigt är det i alla fall. Utan Peter, barnen och släkten.

Fototävlingen är avgjord

och det blev inget förstapris i år. Det blev två presentkort i fotoaffären att göra fina album av, två förstoringar, diplom och fin ros.

Förstapris gick till en strålande glad tonåring med en graffitibild. Kommunalrådet sa att han hoppades att det var kommunens sista klotter.

Nu drar Peter och barnen till Värmland.

Jag passar väl på

att förnya mig igen, då.

Får ju vara lite fredagsfiiiin, va.

Nyklippt men inte avstressad

Jag har legat i som en slav idag för att få gjort så mycket som möjligt under de få timmar man kan vara effektiv.

Sedan åkte jag till frissan. Lovade Peter att vara hemma en timma senare, för aldrig kunde jag väl tänka mig att det skulle ta en sån tid. När skönhetsfabriken stängde 20:00 och jag bara var halvklippt 20:10 var till och med frissan lite stressad. Skyllde på att jag hade väldigt mycket och ganska flygigt hår.

Nöjd är jag i alla fall. Minst fem år yngre säger Peter. Och vem vill inte vara 29?

Före:

Efter:

Vad blev det av en dag på stan då?

Min tandläkartid på avenyn igår gav mig dessutom ett par timmar på stan, att ägna åt precis vad jag ville.

Gissa vad jag gjorde?

Spenderade stor del av tiden på Lindex, för nya kalsonger till Einar, strumpbyxor till Hilda, varsin tröja med ärmar som går ända ner över handleden till skillnad mot alla de andra, en present till en bebis som snart ska komma till världen och två par strumpor till Tage.

Spenderade ungefär lika mycket tid inne på Bokia, främst på barnavdelningen, och gick sen in i en affär som sålde souvenirer och köpte några älggrytlappar och annat med betoning på svenskt, att skicka till USA.

Stod och tvekade utanför Chop Stix sushibar men bestämde mig för att låta bli med tanke på den nyputsade munnen och tidsbristen och köpa med hamburgare istället.

Ganska nöjd är jag ändå. Fick ju en alldeles egen present:

Funderade sedan över varför man sätter fokus på barnen och tycker att det allra roligaste faktistkt är att köpa till dem. Går man hemma så har man kanske dem på hjärnan? Fast det spelar ingen roll för det är samma sak när man jobbar. Det är roligt att ha fina, glada barn och då blir man glad själv i slutändan. Det behöver inte innebära att försaka sig själv, eller?

Prinsen har

varit med hos tandläkaren idag. Kollat skarp belysning, redskapen på rad på skenan och slumrat till ljudet av tandstensputsning.

Senare på dagen var det full panik, åtminstone för mamman, när det var läkarkontroll som vi med nöd och näppe hann till. Nu väger han 4,6 kg och är helt utan anmärkning. I mottagningsrummet åt de stora barnen nuggets från stan medan prinsen flörtade med tjejdoktorn.

Inte undra på att han behövde ha nattmössa för att komma till ro ikväll.

Jag laddar

och packar väskan för att åka till stan imorgon. En tandläkartid på avenyn står nämligen på tapeten. Det är med dubbla känslor eftersom jag ser fram emot att gå på stan men hatar att ta bort tandsten.

Ca fyra timmar har jag mellan dagislämning och hämtning, restiden inkluderad. Minus 30-45 minuter hos tandläkaren och kanske lika mycket på amning och blöjbyten samt parkering. Kvarstår 2,5-3 timmar. Vad ska man koncentrera sig på? Sushilunch på Kristinelundsgatan är ett måste. Shopping också, men vart ska jag lägga krutet? Kläder? Inredning? Barn? Saluhallen?

Eller något annat?

Leve tvålen

Äntligen har galltvålen visat vad den går för. Det är visserligen delvis mot min vilja att visa upp vår sunkiga soffa in public men KOLLA skillnaden!!!

Före galltvålsomgången var den högra dynan på bilden till och med värre än den vänstra. Det känns faktiskt som att få en ny soffa. Nu ska den fortsatta saneringen ske etappvis för att vi ska ha någonstans att sitta under tiden. När hela är klar tror jag bannemej att vi får fira lite. Med en smulig och flottig kaka kanske?

Solenergi?

Septemberstrålarna är kanske orsak till att man vill ta tag i diverse projekt i hemmet omedelbums. Ett stundande dop och en mammaledighetsperiod blott i sin upptakt kan vara bidragande. Eller så handlar det om att vi måste strukturera om hela hemmet för att vi plötsligt är en person till.

Det finns dock ingen hejd på vart man är och petar, ordnar, städar och drömmer. I förmiddags fick köksskåpen en ommöblering och rationalisering till förtret för Peter som inte längre hittar i skåpen och för förberedelserna av middagen med vännerna senare under dagen. Galltvålen åkte fram en stund för soffsanering och just nu är jag kanske på gång att beställa det där högskåpet i ek till badrummet vi funderat på ett tag.

Överskottsenergi eller hatkärlek till hemmet, jag vet inte. Nu måste jag surfa vidare.

Utflykt i septembersommar

Efter torgdag och frisör bar det av till farmor och farfar idag. Vid tredje tillfället farfar försökte starta båten lyckades det och vi kom iväg på en riktigt härlig tur.

Sommaren kändes fortfarande närvarande och humöret var på topp.

Ett extra plus i kanten får:
den klättervänliga riddarborgen som gav barnen en utmaning och föräldrarna extra spänning
det goda kaffebrödet
att barnens nya hårfärg matchade flytvästarna

zzzzzzzzzzzzzz...

Tre sovande barn
och en sovande mamma
mötte Peter när han kom hem i eftermiddags klockan 16.
Ibland blir man helt slut
av olika anledningar.
Själv hade han gått upp före fem i morse för att ta en tur till Landvetter.
Einar hade vaknat kvart över fem med enorma förväntningar på dagen.
Mamman surfar alltför sent varje kväll. Ögonlocken tunga, dag efter dag.

Hur som helst, vi fick tid att prata lite extra där på eftermiddagen. Provsjunga några sånger i sånghäftet till min pappas 65-årsdag om ett par veckor. Skratta lite. Skvallra lite. Jag säger hur skönt det är att hinna prata för en gångs skull. Han säger något om att det är skönt att låta tystnaden säga allt och ser trött ut.

Dessa ständiga hem- och trädgårdsprojekt

Vi har bestämt oss för att fixa i ordning och beställa det vi bestämt inne i huset i vinter - eller ännu hellre så fort som möjligt. En skjutdörrsgarderob är beställd, men kvar är bland annat ett högskåp till badrummet, ett väggskåp till tvättstugan, en egengjord skohyllevagn att ha under trappan i hallen, och så flera saker till Hildas rum.

Häromdagen fick vi dock hjälp med ett förslag för spaljéstaketet-rabatten och då blir man lite sugen på trädgården igen. Ska man göra ett sista ryck nu under de här fina höstdagarna? Eller är det roligare till våren?

Uppladdningen i morse

såg så här bra ut.

Frågan är var det egentligen gick snett.

När jag valde att inte lägga ner gummistövlarna i dagisväskan?
När Tage bestämde sig för att ha en ökningsperiod just denna dag när jag skulle träffa representanter från Trafikverket på affärslunch?
Eller när räkningarna fortfarande ligger obetalda för augusti månad och ögonlocken håller på att ramla ner?

Vi gör väl ett nytt försök imorgon. Hur blå himlen än är ska stövlarna med. Det sätter liksom prägel på dagen.