När han lämnat napparna

var han viss om att han hade några kvar hemma. Mycket riktigt, i fredags hittade han en högt uppe på en hylla. Genast fick vi göra i ordning ett kuvert och skicka den till kaninerna.

Barnen la ut brevet i vår egen brevlåda, för de var ganska säkra på att kaninerna skulle komma förbi och hämta nappen under natten.

När jag tänker på deras världsbild angående till exempel lisebergskaninerna, blir jag full i skratt som nästan övergår i gråt. Så oskyldiga, så godtrogna... måtte världen vara snäll mot dem.