- Jag har målat en teckning

till dig! Grattis mamma, här får du.

Hilda räckte glädjestrålande över detta fina porträtt igår:
- Vilken fin tjej på bilden, med så långt hår! Vem är det?
- Det är du, mamma! Och du är 25 år!!!

Politisk lärling

Den här farbrorn i utfrågningen på TV, Jan Björklund, han ser ju himla trevlig ut. Lite som jag, faktiskt, med mellanrum där mitt fram i munnen.

Skolpolitik pratar han om. Att det var fel att kommunalisera skolan. Det måste han väl ha rätt i? Satsa på ett framgångsrikt Sverige, med skattelättnader för alla. Det låter finfint. Wow, säger jag bara.

Men burka, vet jag verkligen vad det betyder?

Sjukt bra dag

var det kanske inte men i alla fall en sjuk dag... min 34-årsdag.

Jag har ändå kunnat njuta hyfsat. Av att kunna bjuda släkten på japansk buffé igår. Av alla fantastiskt fina presenter, samtal, sång, sms, kort och oväntade uppvaktningar - tror jag kör varianten ingen nämnd, ingen glömd även om grannens bricka med hemmagjord soppa, nybakat bröd och de allra ljuvligaste kolakakor stack ut.

På sätt och vis har jag faktiskt också njutit av influensavärken som spridit sig i kroppen och medfört att Peter fick stanna hemma med oss idag. Kanske är det en present i sig att ta det lugnt och få dra täcket över sig delar av dagen.

Vilket 40-årspartaj

vi fick vara med om igår!

Med liveband, skaldjursfrossa, schysst toastmaster och en massa trevligt fôlk kan det väl knappast bli annat?

Den charmante jubilaren

Peter häller oblygt i sig ostron

Och Tage som var festens yngste, och för övrigt var med om sin första födelsedagsfest, var som vanligt exemplarisk, förutom när han ville ligga i knät under middagen. Enhandsgrepp om kräftor är lite av en utopi, i alla fall om man vill ha något i sig och inte vågar låta bordsgrannen hjälpa.

Han somnade hursomhelst gott i vagnen klockan 22 och sov sen hela natten utan att äta fram till klockan 7, vilket är rekord i hans knappt två månader långa liv. 9 timmar, nästan för bra för att vara sant.

Idag sjunger vi

ensamhetens lov när de stora barnen är hos farmor och farfar hela helgen.

Det finns tid för att:

- ta sovmorgon
- läsa tidningen
- lösa melodikrysset
- skörda egen paprika
- baka bröd
- göra tårtbottnar
- klippa gräset
- röja i trädgården
- prata med grannen
- laminera
- ta en cykeltur
- klä sig fin till 40-årspartaj
- fotografera Tage

Det var så nära

att jag beställde skjutdörrsgarderober idag. Vi har haft det på gång i ett halvår, typ.

Nu hade vi bestämt oss för färg, utformning och var någonstans de skulle inköpas. Barnen var strängt förmanade och mutade att vara tysta och snälla den lilla stund det skulle ta.

Dessvärre var det lunchstängt och jag hade inte exakta mått på millimetern. Det går inte att stryka från "att göra"-listan då väl?

Söker lite längtansfullt på den här utemöbeln

som är som en dröm!

Hade den inte varit något för vår fina uteplats?

Vi tjejer röstade idag

på Hildas målarbild i finalen. Peter och Einar tyckte det var osportsligt att rösta på sig själva.

Två tonårstjejer stannade till vid fotona. Den ena sa:
- Åååhh, vilken gullig bebis!
- Fast det var jävligt tråkiga foton med, sa den andra.
- Ja... den med bebisen är ju också tråkig, men ändå bäst... av dessa liksom.

Sotarmorgon

7:30 i morse utspelar sig följande situation:

Sotarbilen kommer körandes uppför garageinfarten. Peter står med skruvdragaren i högsta hugg uppe på en stege för att montera fast glidskydden vi fått anmärkning på flera år i rad, för att de varit på vinden i stället för fast nedanför takstegen. Barnen står klistrade vid fönstret.

Sotaren kliver ur bilen. Han har ett enormt rött skägg och svart basker. Han bär all utrustning ledigt över axeln.

Barnen står klistrade vid fönstret med vidöppna munnar.

Sotaren lämnar in sakerna och går ut till Peter. Hilda springer fram och fotar utrustningen. Einar står fortfarande fastklistrad vid fönstret. Så säger han:

- Mamma? Mamma!?
- Ja?
- Mamma, tomten har längre skägg än han.

10 minuter senare är sotningen över. Ytterligare 10 minuter senare har Peter skruvat fast glidskydden.

Sedan kan alla äta frukost i lugn och ro.

Hemmalivet

har börjat på allvar nu.

Frukost med två olika sorters gröt plus amning.

Påklädning, tandborstning, kamning, trotsning.

Hämtning och lämning på två olika avdelningar.

En sväng till ICA, planera middagen, städa lite, plocka undan.

Sms:a med andra mammor i omnejden, surfa lite, städa lite till, köra en tvättmaskin och en diskmaskin.

Dricka kaffe.

Bläddra i IKEA-katalogen och fundera över hur vi ska få plats med fler garderober, skrivbord till Hilda.

Men framför allt: mysa lite med bara Tage.

Aj aj aj!

Det är inte bara här i Sverige det regnar så förjordat... Kolla det här roliga inlägget. Hoppas att allt ordnar sig.

Finalbilderna på begäran

Klart att jag ska visa bilderna som gått till final på tema "Ung i kommunen". Och fast Peter vann första pris förra året kunde han väl inte motstå frestelsen att vara med, med tanke på temat.
Nummer 7
Det bör tilläggas att det inte är speciellt enkelt att komma med. Jag har lämnat in fina bilder både i år och förra året utan att gå till final bland de tolv.

Nummer 10
Har du vägarna förbi fotoaffären får du såklart väldigt gärna rösta på någon av dem. Tyvärr går det inte att rösta på nätet.

Tjejen har

redan simultanförmåga!

Äta macka och hålla Tage på samma gång, det märks att hon är en tösa - som hon själv säger.

Summering och fotografering

När jag summerat dagen och grunnat lite på det där dagliga inlägget, druckit pepparmintste med snask, packat dagisväskorna, kört igång en tvättmaskin, lagt barn, röjt lite allmänt och småpratat med Peter har luften lite av gått ur en. Men en sak måste berättas.

När Peter kommit hem från jobbet gjorde jag ett försök att gå på vattengympa. Dessvärre var den inställd och jag simmade några längder istället. Plötsligt hörde jag musik från rummet med den 35-gradiga bassängen och fick se tre tanter gympa därinne, hakade på dem men blev så småningom färdig tidigare än planerat.

Därför hann jag till fotoaffären där bidragen till kommunens fototävling hänger maffigt över en hel vägg. Ett av bidragen är Tage som gäspar vid badplatsen, nio dagar gammal. Det andra är svartvitt, när Hilda målar min mage och Einar tittar på i mitten av bilden. De andra tio bidragen i tävlingen har inte en chans, tänker jag.
- Ska du inte rösta, undrar killen i affären.
- Nej inte idag, säger jag. Jag kommer att komma tillbaka.
Jag berättar för honom att Peter vann förra året och att två av bidragen där på väggen är hans. Jag säger inte vad jag tänker, att de andra är chanslösa, inte lika bra, möjligen en bra blandning men inte mer.

Men alldeles varm blir jag när jag ser nummer 7 och nummer 10. Och kanske är det värmen och mänskligheten de utstrålar som gör dem så vackra. Visst, jag är partisk, för det är mina barn och min man som har tagit dem. Men de är bäst. Simply the best.

Lycklig stund.

När han lämnat napparna

var han viss om att han hade några kvar hemma. Mycket riktigt, i fredags hittade han en högt uppe på en hylla. Genast fick vi göra i ordning ett kuvert och skicka den till kaninerna.

Barnen la ut brevet i vår egen brevlåda, för de var ganska säkra på att kaninerna skulle komma förbi och hämta nappen under natten.

När jag tänker på deras världsbild angående till exempel lisebergskaninerna, blir jag full i skratt som nästan övergår i gråt. Så oskyldiga, så godtrogna... måtte världen vara snäll mot dem.

Var och en roar sig

med sitt idag.

Peter på nya skogscykeln,

barnen i babygymmet

och vad jag gör är väl ganska uppenbart?

Blev inbjuden

till afternoontea-blogparty, men kan ha missat det redan eftersom jag känt mig mest som Askungen idag.

Amningsklänningen Dallas får bli min investering för detta festliga tillfälle. Och hur är det nu med sushi, får man eller får man inte äta det när man ammar? Det är min absoluta favvismat.

Vi har faktiskt ytterligare en anledning att fira idag. Peter har kommit med i kommunens fototävling i år igen, med två bidrag. Hurra!

Längtans milstolpe

Han längtade efter den här dagen, den store treåringen. Längtade med skräckblandad förtjusning.

När vi var på Liseberg i juni, någon gång strax innan Tage föddes, fick han syn på Nappomaten hos kaninerna, sa "där vill jag också lämna mina nappar!" Vi tyckte inte att det passade bra då, med ett syskon i antågande och ingen förberedelse. Men idag var det dags.

Hemma samlade vi ihop dem i en korg. Åh vad han tyckte det var härligt med den där korgen med hela botten täckt av färgglada nappisar.

Han skramlade och kastade och stoppade i munnen om vartannat hela förmiddagen, tog en tupplur i bilen in, en sista gång och sen, direkt efter farfarsbilarna tyckte han att det var dags. Överlämningen gick hur bra som helst och han var blyg snarare än ledsen. Min gamla elev i hatten var extra mån om honom, även om det inte syns på bilden.


Men ikväll har varit en kväll av längtan och förtvivlan, tills ögonen åkte igen 22:20. Det är inte utan att vi fasar för natten. Det är inte utan att man tvekar på att verkligen vänja Tage vid napp när man ser sorgen i Einars blick, saknaden, förlusten. Det är nästan så att till och med jag saknar napparna.

Men det är lite för tidigt att utvärdera än. Kanske är det bara jobbigt denna första kväll. Fast med Hilda satt det i 10 nätter. Skriken av saknad.

Tänk att livet redan måste vara hårt. Även för en mamma och pappa... Medkänsla och fasan inför natten är tunga som stenar i hjärttrakten.

Godnatt! Godnatt napparna.

En epok är till ända.

På tu man hand

Tage och jag svirade om på Marstrand igår med mina kollegor från skolan som hade kick-off här. Han skötte sig som en dröm och blev genast en favorit bland pedagogerna. Det innebar att jag kunde njuta mångfaldigt, speciellt av trerättersmiddagen jag blev bjuden på.

I morse fick jag dessutom välja kläder alldeles själv, utan Hildas hjälp eftersom hon sover hos farmor och farfar. En fin retro-bebis fick han bli i äkta 70-talssparkbrallor.

Syskonkärleken

blomstrar, men hur mycket än Hilda gullar, pratar, kramar och hjälper till med blöjbyten

så har Tage redan skaffat sig sin förste store idol.

Peter tror att det är för att Einar har så lagom distans, så Tage kan se bra. Jag tror mer att det är för att han har så mycket charm och rävar bakom öronen.

Främsta orsaken till att hela

den här dagen flutit på så perfekt är nog att Tage sov såväl under tandläkarbesöket som under vattengympapasset.

Och fast vi var hemma hos goa Annelie med familj på lunch tyckte barnen att biblioteket var det roligaste som hände idag. Peter tror att det beror på att vi bara var där högst en kvart.

Annars var badet onekligen en höjdare, inte minst för Tage. Finfina fläktarna i taket kan man förälska sig i! Lite spänning i tillvaron blev det också när Einar slängde sig i utan flytringen och sjönk mot botten, eller när Peter badade med bilnyckeln.

I luften

Var inte regnet helt oväntat idag? Vi hängde ut tvätt och åkte till stranden. Väl framme fick vi sitta i bilen och vänta tills ösregnet lagt sig och de flesta badgästerna försvunnit. Sedan kunde vi njuta näst intill allena på stranden. Det var desto härligare att bada då, sa de som provade. Synd bara att det inte fungerade på samma sätt med tvätten.

Annat i luften sista dagen innan allvaret börjar (Peters semester är slut):
- förbereda allt och våndas lite inför Einars tandläkarbesök imorgon med tre små barn
- kolla upp om det finns något passande vattengympapass så att man kan komma igång lite skonsamt
- måla naglarna, som en äkta home... eh förlåt house wife?

Om han inte fått energi av det här

så får jag väl klä av mig lika mycket som det förälskade paret som kanotisterna skrämde bort från en av öarna. He he he.

Energiskt?

Peter är på egen semester idag, havskajak med tältövernattning i Marstrandstrakten. En perfekt avslutning på semestern - att komma bort från allt, stänga av telefonen och kanske till och med hjärnan och bara vara nära naturen.

Perfekt för honom. Resten av familjen har haft det körigt. Mest mamman förstås. Blir det så här i höst får jag nog skaffa en nanny, fast är det som idag skulle det inte hjälpa. Barnen föredrar nämligen mamma HELA tiden fast alla vill hjälpa till och Tage skriker. På mamma lackar svetten. Tänker: hoppas verkligen Peter har det riktigt bra nu, så han får mycket energi över till sin familj.

Tage höll en jämnårig tjej i handen idag för första gången i sitt liv, söta sysslingen Saga. Fast det skiljer många år på mig och min kusin lyckades vi tajma in bebisar samma månad. Hur stor sannolikhet är det för en sån sak?

Förmodligen mer sannolikt än att Peter kommer hem fylld av energi efter tuff paddling. Suck.

Rrrrrr

Äntligen har hon lärt sig säga R på riktigt. Men bara när hon inte försöker och bara efter vokaler, som i ormar och korvar och morgon.

På köpet har vi fått dialektala förändringar. Någon sorts blandning av göteborgskt och fisförnämt och lite släpigt. Är det det här som är språkutveckling?

Tages dagliga

Prinsen fick sitt första bad idag, sent omsider.
Fast han är över fem veckor kändes det inte alls välbehövligt - dels eftersom han ganska nyligen tappade naveln och man inte ska bada dem innan enligt nya rekommendationerna från bb, dels för att han aldrig kräks utan bara luktar gott.

Därmed är den numera dagliga Tage-uppdateringen gjord här på nätet. Prinsen är ren helt enkelt.

Havsbad och 4-årskalas

stod på agendan idag.

Och 4-åringen var minst lika nöjd med paketen och firandet som att få hålla Tage en stund.

- Titta! sa Peters moster. Det är väl inte konstigt att han behövde ligga kvar i magen länge. Att bli så fin går väl inte i en handvändning.

Det är ett år sen nu

som vi gjorde det mörkhåriga impulsköpet.

Han är ungefär lika svår att hålla från matbordet, lika gosig och lika vänskaplig med Sune.

Har fått gjort

en hel del roliga måsten idag:

- letat fram bidrag till kommunens fototävling
- bokat dop
- plockat blåbär (och gjort paj för 10:e gången eller nåt den här säsongen)

och framför allt

- börjat träna lite smått!!

Det var familjegympa i parken med Friskis och svettis, och sen vuxengympa direkt efter. Jag var bara med på en liten del. Väckte muskler som sovit en alltför lång period. Fick lite mersmak. Väntar in träningsvärken först bara.

Förevigade avtryck

Tre par fötter av varierande storlek förevigades idag. Två par stora små händer gick nästan inte att se någon skillnad på i tryck förutom att storasyster spretade mer med ena tummen.

Nu torkar vackra vita mönster på papper i olika färger. Snart minner de om förfluten tid. En tid då åtminstone den minste var ofattbart liten om fötterna. Bäst att ge dem en puss medans man kan.

Knodden är 4

kg tung nu. Hurra! säger hela familjen.

Och så kan man inte låta bli att börja leta bland gamla bvc-journaler för en liten jämförelse. Vid fem veckors ålder var Einar 20 gram från 5 kg. Hilda vägde 3,3 kg.

Egentligen bekräftar det bara vetskapen om att han är den perfekta bebisen. Även i detta avseende.

Tältsemester

Fyra barn och två pappor åkte iväg till en egen strand igår eftermiddag med båt.

Lite synd tyckte barnen det var om Tage som inte fick följa med, och om mamman som skulle behöva sova ensam.

Fast de glömde det ganska snabbt när motorn gav båten bra fart och de kom fram till finaste stället med gunga i ett rep, grillplats och vackra hästar som gick och betade.

Strålande glada kom barnen och pappan hem idag, lagom till elvakaffet. Det blev filmvisning till fikat, så att jag också kunde uppleva lite av tältandet - utan varken jobb eller ont i kroppen av för hårda liggunderlag. Hög mysfaktor!

Idé till reportage

Sedan vi kom hem från lilla semestern igår kväll går jag i skrivartankar igen. Det var ett tag sen sist, så det känns... välkommet på något sätt.

Kanske vill någon familjelivs- eller föräldratidning köpa ett reportage om hur det är att resa med tre barn, varav en spädis? Kanske med lite små incidenter i stil med punkterat barnvagnsdäck? Eller amning i bärsele i ösregnigt Ullared? Kanske en skildrande jämförelse av olika boenden?

Om skoskav och plåsterjakt i Ystad?

Om glassen på glassbåten i Åhus?

Om sommarstaden Varberg?

Jag tror jag ger det en chans.