inte kan sluta läsa, när jag av en tillfällighet halkade in på den här bloggen, när jag blir påmind om min kursare som råkade ut för samma sak, som i den ondaste av världar och mest orättvisa. Alla tänkvärda ord och uttryck, allt som gör att jag faktiskt kan förstå litegrann hur det måste kännas att vara drabbad, att ha så ont och vara på väg någonstans alldeles ensam, mot sin vilja, bort från det man älskar, eller att förlora någon.
Det är då jag är så tacksam över att vi har det som vi har det. Mitt i det väldigt lilla sjukdomselände som sprider olust i min hals tänker jag på de finaste, finaste barnen, den finaste, snällaste mannen, sparkarna i magen, de glada små tusslarna med högsta svansföringen och den bästa släkten - allt det som jag får ha, bara får. Allt som gör livet värt att leva - för att vi får. En enorm möjlighet! En gåva.
3 kommentarer:
Tårarna rinner nu här oxå. Fy f-n vad livet är orättvist mot vissa. När man läser det så inser man vilken tur ändå man har i livet, iaf just nu och det är väl i nuet man skall leva?? KRAM min vän!
Ja..jag har följt deras kamp länge.
Det är när man läser sånt som man verkligen uppskattar det man har. Rätt som det är kan allt kastas omkull.
Kram Malin
www.svartam.blogg.se
Kram till er också!
Skicka en kommentar