Barnbestyr och fotografering

Som vanligt har jag en lång och gedigen att-göra-lista inför Hildas kalas på söndag. Men nu är det mörkt ute och fönstren kan inte putsas, maten är redan uttänkt men för tidig att inhandlas och Peter har som vanligt tårtan på sin lott, skönt.

Vi går på barn-rytmik inne i stan på onsdagar. Einar är riktigt skicklig med äggformade maracas, som han rytmiskt skakar i takt med musiken. Dessutom tror jag att han tycker om Annas röst som håller en helt annan klass än kyrkans sångstunder eller när någon av hans familjemedlemmar stämmer upp. Idag tyckte däremot jag att det kändes som lång väg ända in till stan och tillbaka. Jag köpte med sushi hem till altanen och lyssnade på "små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson som ljudbok på Hildas cd-spelare uppställd på altanbordet. Tur är väl att grannarna som brukar vara hemma på dagarna är i Grekland för jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när huvudpersonens mamma dog. Det är det hittills mest välbeskrivna och litterära i boken.

När jag hämtat Hilda från dagis var det inte måtta på grinigheterna här hemma. Jag önskade mig inget hellre än att få komma från det en stund, lägga sig på soffan och bara blunda. Och som om jag blev bönhörd ringde C, studierektorn på jobbet och frågade hur allt är och om jag kommer tillbaka till våren. Hon lät så glad när jag sa ja att humöret genast lyfte flera snäpp. Hon försäkrade mig om att tempot var högt på jobbet men jag vet inte jag... kanske viss skillnad på tempo men här håller vi oss inte lågt i det avseendet i alla fall.

Imorgon är det fotokurs. Hur går det med uppgiften Sara? Själv har jag koncentrerat mig på egenodlad squash med gammal snittyta. Uppgiften är att fotografera mat, preciserat någon frukt eller grönsak. Peter var ute och tog på lite allt möjligt i trädgården, bland annat en rabarb nerifrån och uppåt. Han gör fotouppgifterna också för att det ska gagna familjen så mycket som möjligt. Och sedan är det ju bara att jämföra...