En kärleksfull present

från storasystern till mellanbrorsan.

Finfina tofflor. Som dessutom är så halkiga att man kan åka skridskor i dem!

Familjen annorlunda

När man varit på badhuset med fem barn och dessförinnan ishallen, synkat det med hämtning i skolan, matlagning, ätning inklusive amning, toabesök och packning, kört fram och tillbaka i snöstormen, samlat ihop skridskokläder och andra kläder i olika omklädningsrum samt gjort allt för att trösta en hysterisk bebis som verkar ha blivit för varm på relaxavdelningen (just det, relax - knappast) och hjälpt alla med shampo och balsam och torkat ur halva balsamflaskans innehåll ur badväskan, kört hem Hildas kompis och till slut burit in tre sovande pojkar från bilen och tårarna bränner bakom ögonlocken av ren utmattning...

Då börjar Familjen Annorlunda på tv. Sakta känns allt mycket lättare. Efter halva programmet känns det faktiskt som om ingenting har varit jobbigt alls. Herregud. Hur kan man ro runt en familj med 12 barn?

Bäst att dricka ur kaffet

och dra igång den här intensiva veckan med förberedelser inför dopet på lördag.

Världens barn

De stod bara där igår på hyllan bakom kassan, nyinkomna på vår lokala loppis.

Och jag tror till och med att jag drömde om dem inatt, åtminstone var de det första jag tänkte på när jag vaknade.

Lisa Larssons Världens barn. Fem av åtta. Perfekta på stringhyllan i hallen.

Bredvid fotona på våra egna barn. Det blev rena barnhörnan. Och kanske den nyblivna favorithörnan.

Men du bästis

Lite annorlunda är du än mig själv, fast jag märker knappt någon skillnad. Din hand är precis lika god som min egen.

Typiskt att vi hade samma klädtema idag också så man ännu mindre vet vad som är du och jag...

Loppislycka

Tror faktiskt jag gjorde mitt livs hittills största loppisfynd idag när jag skulle köpa skridskor till Hilda att ha ute på sjön (vilket hon inte får med dem hon hyr från konståkningsklubben) och sprang på ett par riktiga Risport för 30:-. Sökningar på begagnade likvärdiga på Blocket och Tradera landar inte på under 2000:- någonstans. Tjohoo!

Och förra veckan fyndade jag allt det här:

Italiensk citruspress, storleken större än ett annat loppisfynd vi redan har i fritidshuset. Och ett Koka Blå uppläggningsfat.

En 50-talsradio. Eller möjligen 60-tal. Fungerande med lampa och utländsk radiosändning...

En kaffeburk till fritidshuset.

Och världens sötaste molnoverall till världens sötaste lille pojk.

Badhusbad

Nils första nöjda dopp i badhuset igår var så här härligt! Och nöjdast av alla verkar vara storebror.

Äntligen

något annat än gråväder!

Hurra!

Fredagssammanfattning

Okej, det jag skulle göra i veckan har inte riktigt blivit av än, mer än att dopinbjudningarna är skickade.

Nu gäller det att städa bort julen illa kvickt imorgon och skriva på söndag.

Och bilder, det kommer senare när det är ljust ute...

Okej mamma

Jag förlåter dig för sprutorna. Bara du busar lite extra med mig!

Tre månader

Grattis Nils på din 3-månadersdag!

Tiden går så fruktansvärt fort. Nu kan du skratta så att du kiknar, stoppa hela handen i munnen och gripa tag efter saker.

Som en present får du vaccinationssprutan.

Och ligga på vågen en stund som passerar 6,2 kg med råge...

Godmorgon!

Den här veckan ska jag försöka hinna:

Städa ut julen
Skicka dopinbjudningar
Skriva klart och skicka in bokmanus igen

Och naturligtvis allt det andra, vanliga...

Väntan

Han var en riktig nappkille.

Men viljan att få den där skylanderfiguren var större. Och som jag skrivit tidigare lämnade han napparna till björnbusarna så fort han träffade dem, fick björnbusar i mjukisformat.

Skylanderfiguren skulle ligga där i brevlådan när vi kom hem. Vi hade ju beställt den redan före jul.

Och nu har han väntat. Och väntat. Och väntat.

Kollat brevlådan.

Sagt att han ALDRIG kommer att få den. Upprepade gånger. Aldrig, aldrig, ALDRIG.

Frågat. Kollat. Väntat.

Och fast jag ringt minst tio samtal har den fortfarande inte kommit. Den finns någonstans på vägen mellan leksaksjätten och lille Tage.

Vad ska den före detta nappkillen tro? Han som i vanliga fall har så svårt för igår och imorgon. Hur långt är det egentligen kvar?

Det undrar vi allihop.

Nyanser av jullovet

Det är definitivt slut för den här gången. Ledigheten - i alla dess former.

Det är slut på festligheterna iklädd nyårsstassen.

Och det är slut på tomtandet.

Det är slut med tv-tittandet i tid och otid.

Det är slut på alla förberedelser och bestyr.

Det är slut med lilltomtens tupplurer.

Och absolut slut på försoffandet.

Jullovets sista dag

fick sluta med att vi kraschade ut julen pepparkakshuset. Julen är alldeles för svår att avlägsna från vårt hem, särskilt granen - oavsett hur långt före jul den stod där.

Det var en bra sista dag. Imorgon börjar mammaledigheten på egenhand med Nils igen. Det blir inte dumt det heller.

Bakåtblick

Jag blickar väl bakåt på 2013 då. Och gör kanske några smärre förändringar från tidigare års original. Eller inte.

Årets bedrift: Att vi ror runt vår fyrbarnsfamilj i ett ständigt kaos.

Årets bittra: Kanske att dagarna med min sista bebis går så fort så fort och att jag såklart vill att han ska bli större men ändå bevara honom i sitt nuvarande perfekta bebisskick.

Årets bästa semester: Trots alla fina vinterdagar är det lätt sommarsemestern på ca två veckor i Finland, Stockholm och Norra Värmland.

Årets nytillskott: Lille fine Nils.

Årets förlust: Tid, tid och åter tid. Dygnet borde ha minst fem timmar till.

Årets vuxenpoäng: Mammalivet med alla blöjbyten, lämningar och hämtningar på skola och dagis, det enorma tvättberget, idrottsaktiviteterna... och allt det andra.

Årets fysiska förändring: Graviditeten förstås. Och tiden efter förlossningen.

Årets läsupplevelse: En personlig refusering från ett känt förlag. Ett litet hopp har tänts.

Årets insikt: Att ta vara på alla stunder, stora som små, som är guld värda för att väga upp andra jobbigare saker.

Årets besatthet: Loppisarna och med dem alla retroprylar. Och Tradera kanske.

Årets fest: Min kusins bröllop.

Hilda och Einar blickar bakåt och neråt i gondolliften på väg upp i backen. På skidorna hänger jag knappt med dem längre, det är ofattbart!