Hela helgen ligger framför

Inte mig emot. Verkligen inte.

Hinner jag skriva lite, säger jag till Peter. Eller behöver vi greja med huset. Trädgården?

Hmm, nja, vi ska ju på kräftskiva också, säger han.

Kanske blir lite av allt då. Skriva inne med förkylt barn. Rensa rabatterna. Underhålla två friska barn. Handla kräftor. Tvätta.

Och så ett och annat avbrott för fika såklart.

Trevlig helg!

Allt är sig likt fast bättre

Jag menar, jag känner mig fortfarande trots allt som 26.

Och en hel del anmärkningsvärt roligt har hänt senaste dygnet.

Som att vi städade så bra igår att jag till och med hittade grannens solglasögon som försvann för en månad sen.

Eller att Tage låg bredvid mig i sängen i morse när de andra tre kom in och sjöng och trodde att det var han som fyllde år.

Och att det sjungits ja må hon leva vart jag än har varit under dagen, i sängen, på motorvägen, på jobbet och i vår entré hemma.

Och att jag blivit kallad Du unga varelse, Snäxet och lilla pluttan samt fått upplysningen att 36 är som 18 år fast dubbelt så bra.

Och att jag ätit tre sorters tårta under dagen och att jag fått allt jag önskat mig inklusive 30 dagsfärska ägg.

Och att jag har en man som röjer i köket nu när jag bloggar.

Lyckliga mig.

Ända till september

Hilda har en ny favoritlåt. Som en förälskelse är den, låten. Hon vill höra den hela tiden. Kastar sig fram till bilradion och trycker på innan hon sätter sig. Lyckas få båda brorsorna att sjunga med. Undrar om vi inte kan höra på den igen och igen när den är slut.

Kanske för att titeln innehåller hennes födelsedagsmånad. Kanske för att sångaren heter likadant som hennes pappa. Fast mest för att den är så himla, himla bra antagligen.


"...som solkatter i fönstret, ni två behöver inga ord
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag

Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,

och du älskar henne ända till september"

Vad jag önskar mig?

Nu är det ju inte förrns på torsdag, och extremt långt ifrån jämnt femtal eller tiotal, men...

Förutom evigt ungdomlig uppsyn, så blir jag gladast för kontanter. Och kanske 50-talssaker.

För nu är jag väl tillräckligt gammal för att vara helt ärlig?

-Kolla, mamma!

Vilket billigt hus! 249 kronor. Det skulle vi kunna köpa.

Vi försöker ha en lugn helg

fast det är ju inte helt lätt med tre små ivriga och lekfulla stollar. Ett tvättberg och ett sandigt golv. Trädgårdsarbete. Godisshopping.

Jag frågar Peter om det är för sent att ta ut vilstolen ur förrådet, när den inte varit framme på hela sommaren. Nej, säger han.

Det är så skönt med augustisol och hög luftfuktighet och tidningen att läsa. En liten stund på altanen.

Och vi måste faktiskt passa på.

Om två månader har vi ju det här att ta tag i.

Nack-snack

Har spenderat senaste två timmarna på spikmattan utan att det hjälpte onda nacken.

Är löjligt spänd.

Ja, jag sov på spikmattan alltså om någon undrade. Låg inte och spände mig.

Spänner mig bara nu.

Behöver förmodligen helg. Lite mindre datorjobb. Lite mer sömn. Lite mindre bilkörning.

Och kanske lite hederlig gammal vattengympa igen efter sommaruppehållet.

Bloggar inget särskilt

idag.

Jobbar, skriver och funderar på 50-talsinredning istället.

Och njuter av det här fina, fina inlägget på Finnbloggen.

Skolflickan

börjar ettan idag.

Nio år av kunskap, glädje och säkert en del tråkigheter också. Fråga vem som helst vad de tycker om skolan, inte är det bara en dans på rosor.

Som tur är vet hon inte om det än. Det är för att jag fotar henne som hon är sur.

Färgglatt och tårtgott

Vi har en vacker och riktigt färgglad bukett här hemma sedan barnen fick vara kreativa i svärföräldrarnas trädgård i helgen.

Den har sällskapat med tårtan vi firade med förut. Det är lite som att vara nygift det här med att köpa fritidshus.

Välkommen hem

Efter ett halvårs idogt sökande på hemnet, en förlorad budgivning i juni och ungefär 20 in- och uthopp ur och i bilen utanför olika hus i Klarälvsdalen den där måndagsförmiddagen på väg upp till Sälen fanns det bara där.

En diskret till salu-skylt, en u-sväng och helomvändning, höga berg och lummig skog.

Ett putshus från 1952. En uppenbarelse i en glänta. En bil där och möjlighet att få komma in och titta.

Visst, barnen var hungriga och trötta, en av dem skrek i stort sett hela tiden.

Men huset. Huset! Det är ett fynd. 50-talsköket. Den öppna spisen. Teakkornischerna. Fönsterbrädorna. Originalgolven. Ett nyrenoverat badrum. En härlig söderveranda. 1900 m2 tomt med små uthus och en stor snickarverkstad.

Och ett bra pris.

Vi ringde mäklaren direkt vi åkte därifrån. Bjöd utgångspriset. Höll andan i en vecka. Visste att det var för bra för att vara sant, vågade inte hoppas.

Kom hem och ställde krav. Sa att vi hade bråttom för att slippa fler budgivare.

Så gick drömmen i uppfyllelse. Igår skrev vi kontrakt.

Visst är det mycket att göra där nu i början. Men tittar man noga ser man hur fantastiskt fint det kommer att bli med lite ny färg, och loppisfynd från 50-talet. Jag kan inte vänta. Inte Peter heller.

Torparlycka!

Tror bestämt att lille pojken

skulle behövt en ny inskolning nu efter sommaren. Han gråter krokodiltårar på morgnarna.

Tror jag det när man hållit morsan i handen hela sommaren.

En rolig sak

Nu har jag raderat ett par inlägg med något om mitt tunga huvud som behöver sova och det kaos som vårt hem består av.

Egentligen vill jag skriva något helt annat.

Något riktigt, riktigt roligt och ganska otroligt.

Ett pirr i magen, tankar som aldrig lämnar skallen och ett uns vånda.

Nej, det är inget manus jag skickat in och fått antaget. Det är faktiskt aningens mer konkret.

Jag skriver inte än. Jag går och lägger mig och drömmer fina drömmar och berättar mer till helgen.

Slut och början

Igår kväll hade vi jobbångest.

Barnen ville ha mer sommarlov.

Einar ville absolut inte gå till dagis i morse.

Tage klamrade sig fast och ville inte bli lämnad till fröken.


Men när jag kommer hem är jag på strålande humör, Peter också och barnen leker nya lekar.
Tage ropar:
-Stopp i lagens namn! och jag stannar.

Tiden tar ju inte slut bara för att man jobbar, som man gärna vill tro. Innan.

- Ville du inte vara på dagis idag, frågar jag Tage när han släpper förbi mig.
- JOO! ropar han glatt.

Nej, tiden räcker till fler saker.

Längtan till sommar och ledighet kommer att komma tillbaka såklart. Men det är ganska lätt att blicka fram mot en skön höst!

Kollar semesterbilderna

och noterar att vi ju är ett synnerligen vackert par ändå.

Klär i grått, till exempel.

Fniss.

Hemma

Vi tar trappstegen upp mot grusgången som går runt vårt hus. Växterna är grönare än någonsin, katterna kommer och huset är fint och städat en kort stund.

Vi packar in, klär på barnen pyjamasar, kissar dem och lägger i sina sängar, öppnar fönstren, matar katterna, packar upp kylvarorna. Hänger över posten en stund. Sätter på OS-avslutningen.

Sedan säger Peter:
- Jag tror jag sätter en deg. Man behöver ha lite gott bröd imorgon.

Det är inte synd om mig. Det är bara lite synd att det är sista semesterdagen imorgon.

Väntans tider

är vad det varit idag.

Väntan i Evertsberg

Bland 9 000 andra cyklister, och inte minst i kö bland tusentals bilar.

Men framför allt bland tusentals medaljer - oj, oj, oj, som barnen suktar efter dem i dessa OS-tider.

Hamburgare strax efter pappas målgång

Under fem timmar inklusive punka blev resultatet. Han är nöjd.

Skulle vi vänta vid läktaren? Menade du inte på?

Hildas foto av pappa halvvägs

Och vi är en nöjd familj - när allt (läs Cykelvasan) är över.

Jag för min del

är extremt osportslig häruppe...

Loppet närmar sig

Så är det ju cykelvasan som är anledningen till att vi är här.

När Peter tog liften upp med cykeln igår och körde över fjällen till vårt nya ställe så började det bli påtagligt.

Andra detaljer vittnar också om att allt inte är som vanligt.

Min första fjällvandring

ägde rum idag.

Känner mig faktiskt redan biten av det och hoppas på fler i framtiden. Fast aldrig med tältutrustning på ryggen och liggunderlag - så biten kommer jag aldrig att bli.

Peter berättade om hur en släkting brukade göra. Fjällvandra med liten dagsryggsäck, få väskan körd med bil mellan stoppen och bli serverad vin och gourmetmat - det ingick i själva konceptet. Låter toppen.

Trollungarna

Idag gick vi upp genom Trollskogen i Hundfjället och nerför den röda pisten. Mumsade blåbär och andades den friskaste luft.

En lunch med

 svenska damskidlandslaget kunde Gustavs steakhouse i Lindvallen bjuda på idag. Nåja. Bordet bredvid.

Det var längesen jag åt så gott. OCH hade så bra kändisspan.

Barnen fick gå ifrån bordet för att gå till lekrummet när de ätit upp. Men istället hittade vi dem i loungen, hängandes vid OS. Alla tre. Ungefär lika hänförda av spjutkastning som vi av Kalla, Haag och de andra.

Vi har installerat oss på fjället

efter en händelserik färd norrut med många känslomässiga turer.

Här plockar vi hjortron, springer hinderbana och undviker myggorna.

Vi checkade in på en herrgård idag

på vägen upp mot Dalarna.

Tage, som de senaste två och en halv timmarna sagt att han hade ont i magen och ville åka hem i bilen, fann sig genast tillrätta vid det gamla skrivbordet i residenset (som rummet heter) med en flaska bubbelvatten.

Mysigt är bara förnamnet.

Och vem sa förresten att Åmål är ett tråkigt samhälle? Vi gjorde ett stopp där på vägen uppåt. Dagen till ära var jag dessutom helt enkelt tvungen att fotografera deras Marilyn-vägg. Det är på dagen 50 år sedan hon dog men hon är så närvarande i alla fall, överallt.

Vi hade i alla fall tur med vädret (inte)

Hoppas på liiite bättre tur när vi drar iväg på semester imorgon igen, än det vi hade under vår Orustvistelse.

Voilà!

Ett styck vardagsrum målat.

Har jag inte sagt att jag jobbar bäst under tidspress?

Av samma anledning börjar vi packa nu...

Fotokonst

Häromdagen hörde jag Hilda konversera med sotaren.

Någon dag senare hittade jag det här kortet i kameran.

Namnsdagsbarnet

Idag gratulerar vi Tage på namnsdagen. Han firar sin dag med båtutflykt och tältövernattning.

Glad för det fina kortet som kom med posten

Mamman firar i smyg med en alldeles egen kväll i renoveringens tecken.



Halvvägs med målningen



Det är verkligen fullt upp på semestern

med tre små barn som kräver sitt, väggar som skriker på att målas, rabatter som ska rensas, bullar som ska bakas för att inte tala om alla loppisar man måste gå på...

Igår fyndade vi de här snygga rörstrandstallrikarna.

Fina Bohuslän

Lite för kallt badväder på vår lilla minisemester, men i övrigt inget att önska. Härligt!!