Började morgonen

med buffé som eleverna fixade till, en avslutning av arbetet med mat från andra länder. Konstigt nog är det inte alls svårt att äta sju rätter kl halvtio.

Håll ut

Den här veckan kör vi så det ryker. På jobben, med packningen, städningen... Hämtningar, lämningar, telefonsamtal, planeringar.

Måste orka.

Sedan lång och härlig semester.

Det nya är att Hilda

förhandlar sig till att få se Familjen Annorlunda på måndagar och somna först klockan 21.

Det är hennes absoluta favorit. De där barna, de har det till och med rörigare än henne själv och hennes brorsor. Det är lätt att själv tycka om det av just den anledningen.

Vi tävlar

idag också.

Nu är jag i mål

på 3 timmar och 23 minuter. Är både helnöjd och heltrött i benen. Lycka!

Framme i Oxberg

Packningen redo

inför morgonens busstur till Oxberg. Samtalet växlar mellan energibarer, träningskläder och skidspår. Nu gäller det att inte glömma något.

Hur sannolikt

är det på en skala att man får se sin gamla klass- och bloggkompis gå i mål precis under de 5 minuterna man står där?

Uppladdningen

börjar redan ikväll.

Ibland gäller det att befinna sig

på rätt plats på rätt dag.

Ska man vara glad eller ledsen

för att jag inte var med idag när Einar ville sitta i en liten kundvagn i affären, Hilda ville köra den och båda välte i en kurva när de skulle hämta gröt?

Jag fick ett gott skratt i alla fall. Och jag kan se det tydligt framför mig.

Smile

-Sune, nu är vi med på bild!

Vad kan man säga? Tandlöst, hårfagert och kärleksfullt.

Finnes

En styck bil, nyligen fixad från batterihaveri

En styck mamma på tillfrisknande

En styck vår i antågande

Tre stycken barn bänkade vid bolibompa

En styck semla i varje mage från Einars dagis-dropin

En pappa i tamburen med en jättehockeyväska


Det känns som en schysst kväll.

När inte mamma

är frisk nog att åka med till badhuset får man göra det bästa av situationen.

Det finns kanske bara en fördel

med att vara sjuk så här 6 dagar innan tjejvasan: att man får tid att läsa lite.

Kurering och/lika med hemmafix

Jag är sådär apförkyld att jag är tveksam till att jag ska kunna åka tjejvasan om en vecka - i synnerhet som jag vet vilken kraftansträngning det var med västgötaloppet förra helgen.

Inget ont som inte har något gott med sig borde åtminstone Tage tycka som har stor glädje av att vi håller oss inne. Han håller nämligen på att få en ny sängplats.

Lite vägg ska sågas bort, lite nya väggar ska sättas dit, en fin stjärntapet (om vi hittar en passande) och voila så kan han flytta in till brorsan.

Det kan man kalla tur.

Ständigt beredd

att gå ut.

Je ne regret rien

Den här artikeln såg jag via facebook idag.

Det är verkligen intressant det här med vad man ångrar att man gjort och inte gjort, när man inser att man nästan aldrig ångrar det där vansinniga, som ju faktiskt ledde till något annat bra... eller till och med bättre.

Mitt i stressen med jobb och småbarn och alla andra göranden måste vi någonstans sortera ut det bästa, det som vi verkligen, verkligen vill, bara en liten kort stund om dagen, eller i veckan. Då och då, eller åtminstone i tanken.

Jag tänker inte ligga för döden och ångra att jag gjorde det som andra förväntade sig istället för det som jag själv ville, eller att jag jobbat alldeles för mycket i alla fall.

I så fall ångrar jag hellre att jag bloggade eller åkte ett och annat dumdristigt skidlopp.

Näsan rinner

inte av de här vackra tulpanerna jag fick igår, utan av bacillen barnen gått och dragit på tillräckligt länge för att jag trodde att den hoppat över mig. Tji fick jag. Aatji sa jag.

Det lossnar

lite med skrivandet idag.

Jag ändrar en plats. En man till en kvinna och en vardagsnatt till en lördagsförmiddag. De 50 första sidorna känns hyfsade.

Kanske får någon utvald läsa snart, kanske inte riktigt än.

Kanske sisådär 5/6-delar kvar.

Ett hästjobb är vad det är. Om det bara kunde gå vägen...

Som av en händelse

har vi monterat isär diskmaskinen idag för att hitta fel. Piprensarna kommer väl till pass.

Sportlovet börjar

med en skidtur för nästan hela familjen. En del har favören att åka pulka.

Borde

Borde förnya bloggen, byta ut bilderna i högerspalten till sådana som inte är ett och ett halvt år gamla.

Borde skriva mer.

Borde städa mer i det här förfallande hemmet.

Har just sjunkit ner i soffan efter ett vattengympapass med en semla. Det är lätt att glömma borde och måste.

Peter åkte långfärdsskridskor på havet idag i solskenet.

Barnen har kurerat sig från sina förkylningar här hemma.

Vi gick en skogspromenad.

Jag tappade en vante i skogen och letade medan barnen sög på istappar.

Sedan visade Hilda brorsorna hur man gör prinsesskronor av piprensare.

Ingen av brorsorna var intresserad av att ha en prinsesskrona.

Men de var hejare på att få på pärlorna på piprensarna.

Einar gjorde sig ett par glasögon.

Tage trädde så fint med de små flinka bullhänderna, och rätt som det var tog han tag i alla pärlor och

s p r ä t t

ut med alltihop på golvet.

Borde alltid minnas såna saker.

Borde gå mer i skogen.

Borde hålla bättre i mina vantar.

Mitt första skidlopp

var fantastiskt tröttsamt, åtminstone efter 15 km eller vad det kan ha varit. Så märklig känsla när kraften bara tar slut, vilket den liksom aldrig gör annars... i vardagen menar jag.

20 minuter kvar till start

Ett par minuter före start

Trots att jag var så härligt påhejad blev resultatet 21 km på 2, 17,49 - sämre än något av göteborgsvarven jag sprang i 25-årsåldern med samma längd..

Starten

Det var hur som helst riktigt roligt, med alla kvinnorna, skidorna och spåren. De nya skidorna som går att ploga med och det faktum att jag lyckades stå på benen hela tiden.

Varvning vid 10,5 km

Lite tips som efterfrågades kan nog vara att teknikträna lite extra, köra någon lång sträcka och någon kortare sträcka men sedan vila sista veckan innan. Jag tänker försöka äta upp mig lite också - är ganska dålig på det på grund av min ständiga tidsbrist och barnnärvaro.

Är det konstigt att man råkar låsa in honom i garderoben ibland?

När han är med precis överallt?

Nu är mina nya skidor perfekt vallade för övrigt.

Sådär

Jag grundar med en fettreserv inför västgötaloppet imorgon. Lägger sig som bomull i spåret.

En stor liten en

När den minste i skaran fått en dagisplats börjar man våndas lite. En epok till ända, en ny vardag...

Och det är inte det enda han växer med. Tage pratar och pratar och pratar och vill ägna sig åt allt det som alla i hans närhet gör.

Häromdagen provade han hela slalomutrustningen. Sen ställde han sig vid dörren och sa "UT!"

Det ska bli intressant att se vad som händer i fjällen. Och på dagis. Och i fortsättningen.

För första gången

i hela mitt liv har jag lyckats med momentet ploga på längdskidor utan att varken vara rädd, ramla eller vrida foten i fel läge. Vad tycks om mina nya? De känns i alla fall bra. Synd att jag inte kan valla bara.

Förvirring

Idag pratade jag med Peter om hur besvärligt det måste vara att vara tankspridd hela tiden. Själv är jag bara det då och då.

I morse till exempel, när jag hör Tage hosta från baksätet när jag kör in på skolans parkering. Jag hade visst glömt att ta vägen om barnvakten innan...

Tur att han hostade så att han inte blev helt avglömd.

Så här vackra mellanmål

gjorde mina elever idag. Stekt havrefras, vaniljkesella och finhackad frukt.

Familjen vintersport

är i farten hela helgen lång. Bara så du vet.

Inte ensam

på skidträningen idag.

Se upp i backen

annars får du hål i nacken!

Fredagsmys

Nu är det helg, äntligen!

Hemma bäst

Efter 7 km på skidor ikväll väntar det här. Tur att jag inte tränar för att gå ned i vikt. Tur att jag har en så gullig man också.

Hilda: - Åh mamma, vad tråkigt det är att du är borta så mycket när vi ska lägga oss.

Jag: - Men ni förstår väl att jag måste träna... nu när jag ska åka det här loppet?

Ett ljus tänds i Einars ögon och det liksom går upp något för honom:

- Så att du VINNER LOPPET?!

Jag: - Nja, Einar jag kommer inte att vinna. Kommer ni inte ihåg hur det var för pappa förra året, fast han tränat så mycket och är så duktig på skidor?

De nickar, kommer ihåg.

Einar: - Så då kommer du kanske att bli tvåa?