Hildas nya

favvis. Och ett par saker till från igår förstås.

Om vi är ute idag?

Nja.

Grattis tösan!

6 år idag.

Och bästa presenten - det var nog sminket. Glittrigt, färgglatt och tilltalande precis som lilla fröken föredrar.

Höstens bästa bildsession

I stugan i Värmland

pappa rensar svamp

lilla jag tittar på

Vinkar lite

trycker näsan mot fönstret

med farmors trygga hand för balansen

för det är ganska lätt

bästa aktiviteten

när man älskar att vara ute

åtminstone titta ut

och klättra och balansera

att stå så här

Vilken tur

att Lagerhaus hade laddat upp med så fina papper när en viss flicka snart har födelsedag.

Och jag stod där igår, på bokmässan

tvekade lite, men gick sedan fram till Amanda, som omedelbart kände igen mig och kramade mig hjärtligt.

Hon var oerhört trevlig och så lätt att prata med att det blev mässans absoluta höjdpunkt för min del. Ändå grämer jag mig såå mycket för det faktum att hon presenterade mig för såväl sin redaktör (tror jag det heter) som sin förläggare, som en blivande författare. Och när jag fick chansen att säga vad jag skriver så svamlade jag istället bort den.

Aldrig har jag varit så snubblande nära de som sitter där med manushögen varje fredag, och längtar efter det där manuset som bara kommer en gång vart tredje år och ger dem gåshud.

Det är väldigt svårt att förlåta sig själv det här. Det är så svårt att gå vidare när jag så lätt skulle kunna blivit ombedd att skicka in det där manuset jag just sålt in under min lilla presentation.

Jag tror jag måste ta revansch. Sluta snacka. Skriva.

Tänker inta mitt livs första macaron

och andas ut lite efter ett oerhört spännande möte med den förmodligen trevligaste författaren i världen och hennes förläggare.

Idag är jag upprymd värre

för jag är på väg till bokmässan, skrivarverkstad på världskulturmuseet och allmänna roligheter i sällskap med de här kompisarna.

Det får bli en tidig kväll ikväll

för så här trött har jag inte varit sen... sen inatt när Einar drog sina kärleksbekymmer runt halvfemsnåret. Gäsp.

Nyfiken på vad jag photoshoppat, förresten?

Den här, bland annat. Till ett av projekten...

Om det ändå vore så väl

att jag photoshoppat mig själv till sömns ikväll...

Hittills har jag bara photoshoppat.

Kvällens projekt

Gardinsömnad. Så gott som klart. Dessutom är fåtöljerna numera inlämnade på omklädnad. Mycket snart ett riktigt schysst bibliotek/gästrum/arbetsrum/whiskyrum att inviga. Jay!

Tänkte hänga på bokmässan

på söndag, med världskulturmuseets skrivarstudio på eftermiddagen. Det var flera år sen sist, men i år kan jag ju bara inte missa Amanda Hellberg med flera.

Som lite uppvärmning kör jag lilla enkäten redan idag:

Förberedelser: Detaljplanera eller improvisera?
Hmm. Båda, vissa tider är redan inbokade med en hel del stros emellan.

Skor: Foträta eller klackar?

Verktyg: Papper & penna eller kamera?
Båda. Tveklöst.
Aktivitet: Seminarier eller mingel?
Som sagt, en del inbokat, en del mingel.
Bokförvaring: Ryggsäck eller tygkasse?
Dock inte fjällräven.
Antal besök: Veteran eller novis?

Inköp: Kort eller kontant?

Språk: Svenska eller tyska?

Vistelse: En dag eller flera?

Dricka: Vatten eller vin?
Kommer jag verkligen hinna fundera över det?
Författarmöten: Stalka eller stamma?

Barnens sittpall

fick inte plats på kortet. Lite upprörd blev han när han såg bilden.

Den där tjejen

som la in egen smörgåsgurka, gick med glittrig 25-tröja och åt gröt på morgonen, var tog hon vägen egentligen?

Peter undrar med en viss glimt i ögat.

Själv har jag ingen aning om vart hon tog vägen. Men blir man verkligen gladare av henne?

Okej, så förutom

alla aktiviteter
såsom arbete
tågresor
bilresor
simskola
gymnastik
hämtning och lämning
omvårdnad av barn
skapande intressen som ommålning
gardinsömnad
virkning
heminredning
och jordnära tjänster
som tvätt, disk, städ och matlagning
samt hemliga framtidsplaner
och bloggande och annat

tänkte jag förbereda mig lite inför
denna roliga eftermiddag
nu på söndag

Det måste väl gå att klämma in?

Nya delar

av hallen. Nöjda!

Hejdå barnen

och mormor och morfar! Har knappt vågat se fram emot festen, för sist vi skulle ha en barnfri helg gick det riktigt illa... Men nu är vi på väg. Så roligt! Och jäklar vad länge vi ska sova imorgon.

Dyrbar last

i skottkärran denna fina morgon.

Inte nog med

att jag köpt en del tyg och fixat stilen här hemma. Man har fått en ny inventarie - läs stilikon - i soffan också.

Sjung bloggens lovsång

Tänkte ett tag att jag borde lägga ner bloggen. Har ju gjort det här nu varje dag (nästan) i tre år.

Att blogga är hopplöst otrendigt har man hört. Ska man göra nåt får det vara att twittra. Och ja ja, det gör jag numera, det med.

Men räds inte. Eller gläds om du nu är på den sidan. Jag gillar skrivandet för mycket, bloggandet ger positiv energi och mersmak och kanske leder det en dit man vill så småningom.

Länge leve bloggen!

Dagens lilla fråga

- Mamma, när vi var sådär små så små, sådär pytte pyyytttesmå... han måttar med fingrarna.

...så små så inte ens NI fanns, du och pappa....

Vilka var egentligen våra föräldrar då?

Sedan jag laddade ner

droidgiro-appen igår förändrades saker och ting. Telefonen blev en scanner och datorn fick en bättre webläsare. Och det blev så mycket roligare att betala rejningarna...

Ja, du ser ju förresten. Det blev ju genast Peter som tog över jobbet.

Nä, Tage är för liten

för simskola skrockar Einar förtjust.
Sedan övar han och övar i vattnet.
-När jag blir 100 år kommer jag att kunna simma, säger han allvarligt.

Lyckad

svampplockning i värmlandskogarna och på värmlandsvägarna.

Mums!

God lördagskväll!

Turdag idag?

Hoppas det.

Ikväll kollar jag

lite webdesign-saker.

Numera äger jag en alldeles egen webbplats som förhoppningsvis ska leda vidare till något riktigt bra. Dessvärre kan jag inte lämna adressen än, eller ens syftet eller ens tankarna om syftet. Det vore att häda.

Och det vore ju synd.

Äntligen tannalös

tös

Sådär då

Nu har jag väl till slut fått ordning på twitter... med ett flöde här intill och allt.

Ungefär två år efter alla andra.

Ett nytt läge

För Hilda som snart ska tappa sin första tand

För Tage som just börjar ta sina första steg

För grannarna som fått en ny familjemedlem

För trädgården som får sådana fruktansvärda mängder regn

Och för mig som... vet knappt om jag vågar säga det - börjat på något alldeles nytt. I alla bemärkelser.

Vaddå tur?

Jo

i ballongparadiset.

Gissa var

vi är i eftermiddag?

Brunch

i stan. Som en nystart.

Nu drar spindelmannen

på kalas.

På gång igen

35 år klokare och kanske ett par dagar modigare. Nu kör vi!

På födelsedagarna numera har jag glädjen av att vakna av en hel kör, en handfull kort och presenter. Och den här födelsedagen hade jag den stora glädjen att ha en förstklassig kock i huset på kvällen.

Nu vill jag alltid fylla år. Fast helst inte mer än 30.