Ett första besök

i fritidshuset för lilleman och 4-barnfamiljen.

Bilresan gick som en dröm igår. Ett enda stopp på 40 mil - det bådar väl gott för vintersemestrarna?!

På naturlekplatsen

Hösten är svårslagen!

Och nu har lillebror gått upp åtminstone 1 hg över sin födelsevikt. Han kan sova i vagnen med gott samvete när de andra leker.

Vi har laddat för stormen

genom att plocka ner alla mormor och morfars äpplen

och sätta igång med storbak ifall strömmen går

med lillbullen själv.

Och jag tänker lite på vad som hände för två veckor sedan ungefär vid läggdags. Då var det en annan typ av storm som drog igång.

Dagisutflykt

Igår kom Tage hem till vårt hus med hela sin dagisgrupp. De turas om att gå hem till alla barn för att titta på vart de bor och fika i trädgården eller i närheten av bostaden.

Vi fick ungefär 1000 frågor av barnen.

- Varför är ni hemma?
- Varför har ni en så liten bebis?
- Vad heter du?
- Varför har du hål på dina byxor?

Som vi misstänkte ville inte Tage gå tillbaka till dagis sen när han ätit upp sitt mellanmål i trädgården. Det behövde han inte heller. Det fick bli en extra kort torsdag.

Vad mer behöver man

en fredagseftermiddag?

Än en ny Hus och hem, en skön amningskudde och en alldeles sammetslen liten bebis?

De fyra andra barnen här hemma roar sig för övrigt på alldeles egen hand med framtidens teknik.

Undrar just

hur mycket lilla jag väger imorgon när bvc-sköterskan kommer på hembesök med vågen.

Mamma gissar på 4,5 kg. Och jag gör ju knappt något annat än äter och sover, så varför inte?

Fyra barn?

Varför så många?

Tror jag gör det enkelt för mig och instämmer i Malin Wollins inlägg.

Småkillarna

hade mammahäng i soffan förut när de andra var på badhuset.

Tage sa häromdagen:
-Mamma, jag är inte rädd längre.
-Rädd för vaddå?
-Rädd när bebisen skriker.

Tur då.

Min bror och jag

- Hoppas verkligen att bebisen har en snopp, sa Einar innan han kom.
Det är så himla bra. Man kan kissa åt höger och åt vänster. Man kan kissa uppåt och nedåt. Och man kan stå upp och kissa!

Jodå. Visst verkar det redan finnas ett stort mått av samförstånd dem emellan?

Hemma hos storasyster

Det är väl bara att sova vidare - här känns tryggt!

Godmorgon mamma

Det är idag vi ska åka hem, va?

Äntligen

har vi fått vår lille prins!

Född 15 oktober, 13 dagar över tiden, 4190 g och 51 cm. Bebislycka!

Och så pajar tv:n

precis en sån där dag när man inte vill göra något annat än ligga vid den.

I morse trodde jag det var ett tecken. Någon föds när något dör...

Men jag vet inte. Det blir nog inte bebis idag i alla fall. Bara en stand-in-tv.

Vi packade väskan

igår kväll när jag hade ordentligt ont.

Skrev lappar till barnvakten om vilken väska som hörde till vilket barns utflykt.

Våndades lite förstås men gladdes också.

Gick och la oss. Jag tog Panodil att sova på. Sov hyfsat mellan en del värkar.

Vaknade med riktigt ont i morse.

Sedan ingenting. Ingenting. Förmiddagslur, ingenting.

En promenad i vår branta backe. Lite värkar.

En promenad till. Lite mer värkar.

Nu är månadens räkningar betalda. Allt är klart och jag funderar till och med på att åka med till badhuset om nu det skulle kunna sätta igång ett och annat.

För det är ju bara några timmar kvar tills jag är 13 dagar över tiden. Och då är det ju dags om man ska se till de andra gångerna.

Och jag kan till och med blogga från telefonen, äntligen.

Amningskudden

är inte nedpackad i väskan än. Förresten är inte väskan packad, bara innehållet framlagt. Att vara i tid har vi väl aldrig varit kända för. Men såhär 11 dagar över tiden är nog till och med Peter redo.

Tage passar på att inta eftermiddagsposen tillika siestan innan amningskudden ska ner.

Blogg från telefonen - en bbförberedelse

I väntan på bättre upp får det bli en magbild från i somras och en liten test om bloggande från smarta telefonen funkar.

Inget nytt under solen.

Hildas läxa

är verkligen passande.

Ett sista besök

på MVC gjorde jag idag, åtta dagar över tiden.

Fick tid för igångsättning den 17 oktober men gissar att det kommer att starta av sig självt senast 13 dagar över tiden, det vill säga 15 oktober eller innan.

Jag kände mig pigg och glad när jag gick dit, men trött och nedstämd när jag gick därifrån av lite olika anledningar. Bebisen är i alla fall frisk och pigg vad det verkar.

Nu gäller det att ta en dag i taget. Inte misströsta. Vila. Göra roliga saker. Inte tappa tålamodet. Jag vet ju nu, har varit med förr. Ta vara på den här sista gången. Jag försöker. Det ska väl gå.

Minstingen

än så länge. Inte alls länge till.

Hans fina foton kom med posten igår.

Herregud, vilken kaka

Hon är väl inte känd för underdrifter, Leila. Det märkte jag förut när jag provade den här smarrisen med både mandelmassa och stekta äpplen.

Häll allt i en sockerkaksform - det räckte ju inte precis...

Barnen fullkomligt frossade efter simskolan. Och undra på det när man kommer hem med simborgarmärket respektive röda livbojen.

En skön söndag

Fastän vi trodde att vi skulle tillbringa den här dagen på bb med liten nybakad knodd har det varit en ljuvlig dag med den familj vi hittills är.

Jag sov till halvtio i morse och spenderade förmiddagen allena med resten av familjemedlemmarna på olika träningar.

Sedan drog vi iväg på Röda korsets årliga auktion, vilken visade sig vara en höjdare trots att vi var många fler än på den där i Värmland i somras. Barnen var exemplariska och vi bjöd aldrig mot grannen som också var där, men gick ändå därifrån med två lyckade inrop: Hilda som bjöd in en stor och vacker porslinsdocka för 50:- och Peter som ropade in ett paket tidningar/notböcker av olika slag för 40:-.

Som vanligt har jag surfat runt lite här hemma och kollat priser och hittat minst tre av tidningarna för ca 100-lappen styck på diverse olika svenska och utländska sidor på nätet.

Dessutom har vi hunnit med ett besök på kommunens bästa lekplats, skjutit ner en boll i ån och fått upp den igen, ätit på kinarestaurang och spelat kort hemma med kaffe och bulle. Nu väntar vi på att budgivningen på Hildas ballongkjol på Tradera ska rusa iväg än mer än sina hittills 36 kr över utropspriset. Hurra.

Det blev ingen nybakad bulle

av riktig deg och ljummen hud på Kanelbullens dag igår.

Men vi gjorde vanliga hembakta på eftermiddagen.

Nåväl. Jag har i alla fall värkar med jämna mellanrum sen igår morse. Alltid nåt.

Allt vi behöver

finns nog i den här lilla högen.

Lycka är att vänta på bebisen.

Gårdagens loppisfynd

gick på 25:-.

Om jag ville skulle jag kunna sälja den här (scrolla ner) för 10 gånger pengarna - men det vill jag nog inte. Vår är dessutom felfri, den på Tradera hade en nagg! Roligt hursomhelst.

Idag

är beräknat datum för bebisen.

Den kommer inte att födas idag. Jag har inga känningar.

Men vi har haft en liten fotosession här hemma. Som tur är syns ju inte förkylningar på bild.