Det är så fint att ha en vän

Bilderna talar väl för sig själva?

Om inte, så har vi finbesök den här helgen.

Finfint besök.

Den sanna glädjekällan

Nämligen barnen, som vanligt.

Einar, som vill spela "Sten, Sax, Påse och Pistol" där pistolen vinner över allt, hela tiden. Ändå väljer han inte den varje gång.

Hilda, som hört att mamma ska på möte tillsammans med rektorerna och efter en lång stund i tankar undrar: "Går det inte så bra för dig som fröken?"

Och så Tage som pratar rappakalja i timtal, denna kväll och alla dagar.

Prova på

Vi åkte på prova-på-kväll på Kulturskolan idag. Fantastiskt inspirerande och riktigt roligt var det för barnen.

Till och med jag blev inspirerad av det här med instrumenten. Blev riktigt sugen på att lära mig lite elgitarr efter alla år med akustisk som man aldrig vågade sjunga till under högstadiet.

Sen är frågan om de är sugna på att börja med något av det de provade. Det var liksom inte det som var grejen.

Alla i familjen

känner så här ikväll.

Men det är visst bara en som verkligen kan leva ut det.

Ajöss med påsken

Men hallå.

Hur många påskägg ska man egentligen spara till nästa år?

På badhuset

i eftermiddags ber Einar:

- Snälla mamma, kan du inte svänga mig runt i vattnet sådär FORT!? Lika fort som du SPRINGER VASALOPPET?!


Tro inte att jag är nödbedd. Frågan är bara om jag klarar DEN HASTIGHETEN.

Veckans ögonblick

måste summeras.

De där som vidrört en på djupet.

Som kvinnan utanför en annan skola än den där jag jobbar. Hon som hade en läckande flaska i sin tygkasse. Som förtvivlat försökte torka upp det viktigaste. Satte dödsannons efter dödsannons på en mapp efter att hon skakat dem lite i luften. Berättade att den ena var hennes pappas.

Eller som tonerna från Lalehs "Vårens första dag" näst först ut på konserten. Ljuset. Ljudet. Lyckan.

Eller som killen på festen igår som blev så lyrisk när han hörde talas om sågverk att han berättade om allsköns flisbilar han kört efter och bad mig upprepa namnen på landsbygdsorterna om och om igen bara för att de lät så fina.

Eller som barnens eftermiddagsdisco i vardagsrummet till Sean Banan. Nöjda efter helgen hos farmor och farfar, spralliga till tonerna och galet svängande på höfterna.

Det är bäst att skriva ner dem. Man tror man ska komma ihåg, men det gör man inte när tiden gjort sitt. Egentligen måste man inte det heller. Men det kan ju hända att man vill.

Laleh sjunger

om livet och döden och berättar roliga saker och är snygg, ödmjuk och besitter en grym röst. Gör grym musik. Man vill klappa och hoppa och dansa men ömsom blir man tårögd.

Dessutom var det roligt att träffa vännerna!

Ja, jag är lyrisk.

Grabbarna brandbil

Fina nya tröjor till killarna från rean blev favoriter redan första dagen.

Sällskapet är ju dessutom oslagbart.

Ljusare tider

Idag var jag med Peter på kontroll på hudmottagningen. Det knöt sig lite i magen när jag följde läkaren som kände noggrant på lymfkörtlar på alla möjliga ställen efter att han undersökt alla prickar.

Sedan kunde vi andas ut. Ingenting att anmärka på. Bara hålla fortsatt koll.

Så fantastiskt skönt.

Godmorgon världen

Vad synd att vi satte på sommardäcken igår, då.

- Om ni tycker att mamma och pappa äter så långsamt

så kan ni väl rita av efterrätten då. Den som ritar finast får ta först.

- Men ååååhhhh. Mamma kan ALDRIG säga vem som ritat finast.

De gjorde en riktig kraftansträngning i alla fall.

Sedan fick Einar börja med glassen, Hilda med marängerna och Tage med grädden.

Helg i huvudstaden

Nytt sätt att shoppa: kundkorgstavla med varor i form av magneter

Min saknad efter finkameran och storobjektivet var stor, de här kastanjeknopparna i Gamla stan var fantastiska

Oj, två som redan hunnit ut ur affären...

En liten överraskning på lördag morgon

Sånär som på vädret har det varit ett par riktigt lyckade dagar i Stockholm. Vad gör väl lite snöstorm när man är bland vänner?

Att sakna när de(t) är som bäst

Jag lämnar de här glada, småsuddiga pyjamastrollen och drar iväg ett par dagar. Tänk att det alltid ska finnas två sidor av myntet.

Tror bestämt jag tog ett litet påsklov

Men allt är sig likt, jag lovar.

Utom möjligen gardinerna i köket.

Glad Påsk!

Påsken har börjat

med allt vad det innebär för alla oss gourmander.

Kära påskhälsningar från hela familjen.
Du har väl förresten inte glömt den här?

Påskgubbarna

hade livat på dagis idag.

Såhär såg de ut strax innan de gick, när pappa hade sminkat dem:

Och Hilda var lika glad som jag över det här fina loppisfyndet. Nu ska det bli vatten i glasen till gubbarna.

Kul

Barnen är galet förtjusta i kulor så här på vårkanten.

Och visst är det både vackert...

Roligt...

Utmanande...

Klurigt...

Och färgglatt.

Tågresan

Alla små och stora saker som hänt under dagen bleknar när Peter berättar om hans och barnens tågresa till simskolan tidigare idag.

Barnen får för första gången uppleva hur det är att vara i sista minuten till ett tåg, springa så fort man kan och lyckas hinna med. Hilda som tidigare ropat "vi hinner inte, vi hinner inte, vi hinner inte" låtsas som ingenting.

När de sedan snyggt går av på rätt station ramlar två människor över Einar på perrongen till hans stora förtret.

De avslutar med att kissa mot ett träd i centrum väl synligt för såväl tågresenärer som andra.

När den här arbetsveckan startar

är jag övertygad om att jag kommer att få se Peter betydligt mer än under helgen som passerat.

Det känns tryggt.

Vårkänslor

Äntligen fick jag tag på de lökväxter jag letat efter på minst tio ställen - de fanns på lilla blomsteraffären här hemma!

Och Hilda som plockade blåbärsris på sin skolutflykt fick välja en bunt tulpaner och göra en bukett. Dagen efter hade hon dessutom tillverkat en fjäril på fritids. En framtid som florist kanske?