Det blev bara en dryg femtedel

av Nanowrimos 50 000 ord i november, men projektet har bara börjat och ska skrivas klart. Speciellt efter igår. Ny månad, nya tag.

När vännernas fjärde väckarklocka

ringer går åtminstone jag upp och förevigar morgonen.

De satte visst griller

i huvudet på mig igår, de där författarna. Nu ligger jag och flyttar runt miljöerna i skrivprojektet i tanken innan vi gått upp här på Lilla Essingen. På fotot är det augustprisvinnaren Jessica Schiefauer som signerar sin bok Pojkarna.

Årets julklapp?

Visst är de toppensnygga?

Författarmöte

Åtminstone är en av oss författare. Än så länge... Och trevlig var hon, till tusen!

Det blir en riktigt spännande dag och kväll

i Stockholm även om det inte blir enligt första gällande planerna. Det blir också spännande att se hur det går på jobbet med den här lilla kollegan.

Mitt sällskap på vägen hem

var oerhört sticksigt. Men det kan ju ha vissa fördelar, som till exempel att jag skulle kunna ligga på andra sidan på spikmattan sen. Eller inte. För man hinner ju aldrig ligga på latsidan när det lackar mot jul.

Hur många strömavbrott

ska det vara egentligen den här månaden, undrar Hilda innan läggdags. Jag tycker det är skönt med ytterligare en vuxen hemma den här gången. Och mysigt.

Det blev adventsfärdigt

i år också till slut.

Fönstren putsade och mossan plockad. Det grämer mig att jag inte köpte blockljus på gekås. Kronljus har visserligen gått nästan alla andra år men... Ja, du ser ju. Det blir inte DEN känslan.

Barnen är mycket nöjda hursomhelst även om skillnaden mellan första advent och första december är hårfin. Nej, inte tända era ljusstakar imorgon, tyvärr. Bara första advent.

Väntans tider

har börjat.

Oj oj oj. 3 av 53 pister öppna i Hemsedal. Verkar lovande.

Nya arbetsplatsen

har redan gjort stordåd i vårt liv.

Nu har jag nämligen registrerat företag. Så fort namnet är okej med bolagsverket berättar jag gärna mer detaljer.

Och ja, målningen av skrivbordet var lång och slitsam, drog ut på tiden. Stringhyllan dyr förstås, för att inte tala om de specialbeställda handtagen på lådorna, placerade offset - för att vi skulle slippa borra så mycket visserligen, men för att skapa stil också.

Är så grymt nöjd. Synd att vädret var så ruskigt att man ska tvingas till blixt, men vill ju visa!

Ett par saker jag undrar

inför första advent och första december bara.

Vem ska egentligen städa garderoben så att vi kan öppna dörren in till vindskorridoren där vi har adventslådorna?

Vem ska putsa fönstren som Tage kastat mat på så att de blir adventsfina?

Behöööver barnen verkligen ha chokladkalendrar bara för att de hade det förra året?

När ska snön komma i Hemsedal, vi ska ju dit om en vecka?

Och vem i hela friden skulle skriva 50 000 ord i november och har knappt kommit upp i en femtedel?

Och så lite julförberedelser

när Einar också kommit hem.

Hilda och jag

har tjejkväll. Mums.

Tage i blöjhavet

Nej, inget bollhav här inte. Blöjhav ska det vara. När blöjorna yr i luften då är det allra roligast. Man kan skratta så man kiknar!

Bästa 11-åringen

bjöd på kalas idag till sena kvällen.

Händelserika veckan?

Det krävs en liten summering av denna otroligt speciella vecka. Håll tillgodo.

Roligaste: två fester inklusive sovmorgon och egen söndagsförmiddag.

Mest oväntade: luggklippningen.

Fyndigaste: gekåvistelsen.

Som krävde mest simultankapacitet: strömavbrottet mitt i lussekattsbaket, ensam hemma med tre barn - snacka om att tre ficklampor från gekås kom till användning.

Konstigaste: att mitt bankkort blev hackat från LA och fick spärras.

Snyggaste: Peters rosa plyschrumpa i vinnardressen jag sydde till min 25-årsfest en gång i tiden. Den var tajt.


Och de ord som inte skrevs ska skrivas nästa vecka. Det är ett löfte.

Bästa dräkten på festen

från igår måste visas upp för barnen. Tänk att pappa vann!

Ännu mysigare

blev det visst med strömavbrott.

Julkänsla

i huset idag. Mysigt.

Efter idogt bloggslarvande

på sistone ska jag bjuda på vackra höstbilder från senaste veckan.

Ja, vi har varit ute i naturen.

Trots att man jobbar som galningar. Med allt möjligt.

En prins på slottet

var han idag när han skötte sig så exemplariskt på mammas affärslunch. Bra jobbat, Tage!

Far

blev firad både idag och igår genom ihärdigt tårtfrossande.

Frukost i stugan

Vad får det lov att vara kompis?

Tala inte om för expediten att jag gått in bakom disken bara, okej?

Nejdå,

jag ska inte bli sänkt av att Peter läser mina hittills 23 sidor och:

somnar ett par gånger,
gäspar ca 100 gånger

och sen säger (avmätt)

- Det här ska vi nog få ordning på.

De finaste fåren

bräkte på mig i solnedgången vid 16-tiden idag, när jag gick ur bilen för att fota dem.

Måste erkänna att viss rädsla kommer krypande i såna ögonblick. Jag försäkrar mig om staketets hållfasthet, att det inte finns några hål och så vidare.

De nöjde sig med att bäa. Ville inte komma ut. Hade de verkligen velat hade de nog kunnat. Men det är väl klart att de trivdes med den utsikten. För att inte tala om sällskapet.

En award

från bästa Carola går ut på att avsluta följande meningar. Håll till godo!

1. När ingen ser eller hör mig.... händer väl i stort sett aldrig i den här familjen. När det inträffar surfar jag nog lite extra länge.
2. Jag går aldrig hemifrån utan... min telefon och ett par fotriktiga skor. Och nästan aldrig utan minst ett barn.
3. Min blogg heter som den gör för att... den säger en del om min personlighet - nästan utan att jag riktigt fattade det från början.
4. Om jag vågade skulle jag... göra något från riktigt hög höjd, som att hoppa fallskärm. Det är nog min största skräck.
5. Om tio år kommer jag att vara... tillsammans med dem jag älskar om det får bli enligt mina mest innerliga förhoppningar.

Kvällens ordrapport

och lite National Novel Writing Month-fakta.

Jo, Nanowrimo går ut på att människor världen över sitter och skriver under november månad. Man registrerar sig och lägger upp sin boktitel och laddar in för ordräkning med jämna mellanrum. Det verkar som ganska många tar det som en extra puff för att verkligen komma till skott och skriva. Vinnare är därför alla som lyckas åstadkomma minst 50 000 ord under november månad.

Vad vinner man, undrar någon. Jo, helt enkelt bedriften att klara av att skriva en bok på en månad och ett redigerbart manus att se över efter jul för att sedan skicka till förlag och börja hoppas.

Jag tror jag gått och värkt på det här sedan förra hösten. Men det var inte läge att sätta igång då. Största anledningen var att jag inte hade någon idé. Till skillnad mot nu.

Min idé är så grym (om jag får säga det själv) att om det inte blir ett antaget manus den här gången så beror det på mitt skrivande. Och kan jag inte skriva bra nu kommer jag inte att klara det någon annan gång heller. Då får jag lägga ner författardrömmarna.

Så håll tummarna nu, eller skriv själv för guds skull.

Efter att ha varit sen i starten och börjat igår - så när som på 60 stackars ord den 30 oktober - har jag nu lyckats få ihop 4 824 ord. I sidor räknat hamnar det på knappt 23.

På god väg

Klockan 15:15
2 223 ord.

Lite synd är det

att jag inte legat i från början, med det här med Nanowrimo.

För mycket jobb och födelsedagsfirande och annat har gjort att jag liksom missat första veckan. Men från och med nu ska jag skriva som en galning.

Hittills idag: 966 ord. 1600 per dag i november ska det ju vara. Med andra ord borde jag skriva 10 000 innan kvällen. Peter säger att det är en omöjlighet.

Så jag får väl imponera på honom helt enkelt.

Simsalabim

På vägen till simskolan diskuterar barnen hur tråkigt det är att gå i simskola, där de sitter i baksätet. De är rörande överens.

Men Hilda säger ändå:
- Det är enkelt att simma hela bassängen. Man tar bara 10 000 simtag.

Efteråt är hon strålande glad och visar mig alla fyra simsätten, 25 meter av varje. Mer än vad jag klarar. Både fjärilssim och crawl är svårt att få till tekniskt. Men inte för henne. Och hon är sex år.

- Jag gillar ryggsim bäst, säger hon sedan. Då kan man andas hela tiden.

Einar är också uppåt värre på sin lektion. Han har nämligen en syrra som sitter och tittar. Så fort vi är i hörnet av bassängen som är närmast hennes stol doppar han huvudet extra långt ner under vattnet. Idag får eleverna prova simfötter. Plötsligt kan han också simma!

Sedan shamponerar de sig själva utan att protestera i duschen och tar på sig alla kläder samtidigt som jag klär på mig i omklädningsrummet. Inte ett gnäll, inte en protest och klockan är halvåtta på kvällen.

Jag är som ett frågetecken. Var är mina vanliga barn? De där som var så rörande överens om simskolans tråkighet.

Mossigt

Idag har jag suttit med siffror och andra omöjligheter. Inte min starkaste sida, direkt.

Imorgon påbörjar jag det nya projektet. Till en början går det förmodligen mest ut på att bli ett gammalt bergatroll.

Jag hade faktiskt förberett ett tal

till min man idag på hans födelsedag.

Från hjärtat. Om den finaste personen i världen.

Sen var barnen så högljudda vid tårtan så jag struntade i det. Kanske viskar lite i hans öra vid ett lämpligt tillfälle istället.

Häromdagen var det spökfest

på dagis för Einar.

Peter hade lämning den dagen och dividerade redan dagen innan med Einar vad han skulle vara. De kom överens om spindelmannen med vanliga kläder med spindelmannen-tryck och ansiktsmålning.

En skiss över ansiktsmålningen gjordes på papper. Sedan skred pappan till verket.

Målade pojken så här fantastiskt fin.

Gjorde i ordning de andra barnen för att gå, då spindelmannen drabbas av panik. Inte vilken panik som helst utan klådpanik. Det kliar och kliar och kliar när ansiktsfärgen torkar. Spindelmannen måste sminkas av.

Pappan tvättar sorgset bort den vackra målningen. Lämnar en stund senare en pojk som är ledsen över att han inte är så utklädd som de andra.

Hämtar en pojk med fladdermus på kinden, målad av fröken. Tydligen icke-kliande.

Bra tajming

att efter träget kämpande, läs ätande, få sin gratissushi. Tack för det hälsar matbloggaren.

Vi tjuvade ett smakprov

av kakan jag ska bjuda på imorgon när jag slutar på jobbet. Nu blir det andra bullar inom skrivbranschen. Kakan ger kanske en föraning, med vit choklad, mandelmassa och saffran. I tiden. Som jag vill vara.