söndag 31 oktober 2010

Sagodop


Igår säger mormor till Einar i andra änden av luren:

- Det blir roligt att ses imorgon på Sagas dop!
- Neeej, han ska inte döpas, svarar tre-åringen varpå han tar bort luren från örat och ser allvarligt på mig:
- Mamma! Mormor tror att Tage ska döpas imorgon igeeen!

Men, som alla inblandade egentligen redan visste är Tage döpt och det var dags för lilla, fina Saga idag. Det skedde i Peters och min vackra vigselkyrka och när alla börjat vandra mot utgången efteråt kunde barnen leva loppan längst fram där vi en gång knäböjde.

Senare under presentöppningen höll sig Einar åter igen på första parkett.

Och på ett barns högtidsdag skötte sig alla barn sammantaget så fantastiskt bra, vilket verkligen värmde våra hjärtan. Precis som en liten saga.

lördag 30 oktober 2010

Glad Halloween!


Får jag lov att presentera vår första Halloweenpumpa någonsin? Den stod så fin, med hela fyra tänder, och hälsade mig och Tage välkomna hem.

Ha en fortsatt härlig kväll!

Mirakulöst

Hur mycket fint vi än såg på scrapmässan på Eriksberg idag, så fanns den starkast lysande stjärnan i Linnestan. Jag fick hålla ett mirakel! En alldeles fantastiskt fin liten Kevin som redan genomlevt fler livskriser än de flesta och är hemma på permission från sjukhuset.

Tage kände sig som synes nästan för bekväm i hans sällskap, men är man i blöjbytartagen så är man.

fredag 29 oktober 2010

Dagens pyssel


gjorde barnen oerhört spralliga. Man skulle tro att det var fler än ims-vimsarna som har åtta ben.

Kanske är det ändå så att skrivandet

börjar uppta lite av min tid igen.

Men inte så mycket att jag tänker anmäla mig till skrivarmånaden som tycks dyka upp lite oväntat på alla möjliga sajter man tittar på. Mina projekt just nu är helt enkelt inte tillräckligt långa, vill inte bli tillräckligt långa, är så att säga av andra genrer.

Annars har jag provat på det där med att skriva på tid förut, när jag deltog i tävlingen på www.kapitel1.se för snart två år sedan. Där ligger fortfarande mitt ordbajsade råmanus som jag skulle kunna sätta mig och redigera om och om igen om andan föll på. Framför allt är det nog ytterligare en story som behövs, parallellt med den befintliga. Det är liksom för lite personer med i texten.

Här får man för övrigt en ganska bra motivering till att inte delta i den världsomfattande skrivarvåndamånaden.

Ändå, ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag anmäla mig. Fast kanske hellre nästa år.

torsdag 28 oktober 2010

Askungens möss

- Kanske är det Askungens möss! sa Einar på IKEA häromdagen när små mjukisdjur hängde i långa banor i trappan till nedervåningen.

Det sista vi gjorde innan vi åkte hem var att köpa varsin 9-kronorsmus till barnen. Hur kan det vara så billigt?

Dumt nog glömde vi en till Tage, som väl egentligen gillade dem bäst av alla tre barnen. Innan erbjudandet om 3 PAX-garderober till priset av 2 löper ut i mitten av november lär vi vara där igen så Tage kan redan börja längta.

Kan nästan inte låta bli att likna den egna tillvaron vid Askungen och hennes möss. Gnet och strävan i det tysta oändliga. Ett tvättberg och ett diskberg som aldrig tar slut. Men så får man också gå på fest ibland, bara man åker hem före tolvslaget så man orkar med dagen efter också.

mamma och pappa?

Vid midnatt

är familjens räkningar äntligen betalda. Det var en liten nätt hög på ca 15 cm.

Puuuhh. Drar en suck av lättnad. En månad kvar till nästa gång.

onsdag 27 oktober 2010

Den store killen

som valde att stanna kvar hos vännerna när vi andra gick hem i eftermiddags, sover så här gott i soffan nu.

Han hade till och med varit ARTIG vid deras middagsbord, enligt säkra källor.

Hans mamma växer, stolt och varm inombords. Hämtade dessutom andan lite under tiden han var hemifrån.

Besvärligt med dopminne

Flera veckor efter dopet
ska den på igen av någon anledning
faktiskt känns det lite snopet
äldre lilla jag vill inte alls ha klänning

Visst, sidenbandet rättså kul
och fårskinnet som vanligt härligt
men fötterna fastnar i spetsastrul
och halsen rosslar så besvärligt

Min lilla näsa rinner
och jag orkar inte mer
fånga ett leende - mamma hinner?
kan inte hjälpa mungipor som går ner

Nu kan jag inte längre skratta
gillar nog inte det här med dop
mamma kan du inte fatta
foto och förkylning går inte ihop

tisdag 26 oktober 2010

Oh nooo...


Det här med pappas cykel. Det ger mig sånt huvudbry.

måndag 25 oktober 2010

Bland rosor och cykelvandaler

Sommarens sista rosor i trädgården står emot höststormar, regnskurar och frostnätter. De står där med värdighet och en viss mogen lyster. Kanske en känsla av vemod.

Peter skulle cykla hem sin cykel från pendeltågstationen idag. Vi satt som vanligt och väntade i bilen när vi släppt av honom efter barnens simskola.

Skillnaden var bara att den här gången hade cykeln stått hela helgen, i ett konstant ösregn. Det hade liksom inte varit aktuellt att cykla hem den tidigare.

Skillnaden var bara att den helt föll isär i sina beståndsdelar när han tog ut den ur stället.
- Var det tjuvar? undrade Hilda.
- Nä, då hade den inte stått kvar alls, sa Peter. Vandaler kallas det. Man blir ju förbannad.

Önskas till 40-årsdagen: cykeluppfräschning och eventuellt bättre väder.

söndag 24 oktober 2010

Och imorgon gryr en ny dag

hos bagarbarnen i bröd- och bullfabriken.


Hoppas du också haft en söndag i det gedigna hushållsarbetets tecken!

lördag 23 oktober 2010

En riktigt skön dag

Vi har haft en härlig dag i Hagabadet, var och en för sig med gemensam brunch. Nu är man så skönt avslappnad att ögonen går i kors här i soffan. Inte mig emot egentligen.

Såvida man inte hade ett stundande 40-årspartaj att börja planera för.

Smaka på denna inbjudningsfras:
Klädsel: överraska mig!

Jag fnittrar inombords så att jag nästan piggnar till igen.

fredag 22 oktober 2010

- Passa på att göra saker

du inte kan göra när barnen är med! säger gulliga svärmor när vi lämnar de stora barnen där ett dygn. Köra tvätt- och diskmaskiner är ju så lätt att göra när de är hemma.

Fast hittills är det mesta sig likt. Lite vin, lite ostbågar, två katter i soffan och Idol på tv - som i fredag kväll. Men känslan är annorlunda. Känslan av att ha en alldeles speciell lördag framför sig.

torsdag 21 oktober 2010

Med viss ängslan


körde vi hem från mysiga födelsedagsfesten hos snälla, fina svägerskan.

Det finns bara ett par saker att önska nu:
- att vinterdäcken satt på bilen
- att studsmattan var nedmonterad för säsongen
- att grannen slutar spika presenning tills vi ska sova

Jag är uppriktigt rädd för den här stormen. Hela huset är i gungning och har vi inte våra egna saker rullande runt i vindarna så har vi kanske någon av grannarnas. Det är nästan för spännande att titta ut genom fönstren i morgon! Huga.

Och så kom posten idag också

med ett paket som jag beställt från USA via e-bay! Lycka!!!

Paketet innehöll ett andningslarm som ännu inte finns att köpa i Sverige. Nu fick vi det till och med billigare än den gamla modellen som säljs här.

Vi låter nämligen pojken sova på mage mot alla rekommendationer och ska snart (förhoppningsvis, eftersom familjen vi lånat det av äntligen har sluppit respiratorn) lämna tillbaka andningslarmet vi använder nu.

- Kan han vara på dagis


imorgon, tror du? undrade jag när sköterskan tejpade och plåstrade om Einars panna igår.
- Ja, kära nån! Du måste ju få NÅGON lugn och ro! svarade hon och blinkade till mig.

onsdag 20 oktober 2010

När posten kom

kändes det som om dagen skulle utvecklas så fint idag.

Se bara vad som fanns i ett vadderat kuvert från www.m925.se
Min beställning från förra veckan! Staven är så snygg och känns så äkta på nåt sätt, ett äkta hantverk på äkta silver. Dessvärre är jag inte helt nöjd med hur kedjan sitter på halsen, men jag har nog bara mig själv att skylla som inte provade ut bättre.

Tage sover länge länge på dagen och jag kan mixtra med lite objektiv och prova smycken i lugn och ro.

Vi hämtningen på dagis vänder det. Först möter jag en fröken som berättar hur Hilda slått ryggen hårt i ett element och varit ledsen och strax står en rödgråten Hilda bredvid mig. När Einar ska gå ut från gården genom metallgrinden slår den med full kraft mot hans panna varpå han flyger i marken, det också med full kraft. Från ett hål i pannan väller det ut blod och jag lyfter upp honom och springer tillbaka. Blodet rinner ner i ögon, öron, haka och ner på tröjan. Pojken skriker. Personalen får hjälpa mig hämta tillbaka de två andra och att sätta en kompress.

Sedan bär det av till vårdcentralen. Då sover killarna i dubbelvagnen och sköterskan kan plåstra om Einar utan att han slutar snarka, ens för en sekund. Hilda får en fin glittrig leksaksgroda, som om det var någon mening med att de skulle slå sig samma dag. Jag ber om en till den sovande lille treåringen med tejp i pannan och går därifrån, lite i någon sorts chocktillstånd men mest lättad.

Sedan har vi trevligt besök av Marie som inte varit här sedan tomten var full med sten.

Och hur binder jag ihop det här inlägget på ett snyggt sätt? Jag gör det inte. Kanske för att det är så mammalivet ser ut just nu. Upp och ner som en berg- och dalbana, halvt i chock med tendenser till lyckorus och förtvivlan, oväntat och planerat med viss mening.

Kanske ändå med enorm tacksamhet att det ordnar sig för det mesta. En kedja som är lite för rak på halsen är ingenting i jämförelse med en hel grind i pannan.

tisdag 19 oktober 2010

Finaste godisskålarna

fick alla tre barnen idag av snälla Mariana med familj.

Tage får spara sin ett tag. Alternativt kan han klunka i sig lördagsslurken extra festligt.

- Det finns en vits

med att göra efterkontrollen 11-12 veckor efter förlossningen, sa barnmorskan idag när jag berättade lite om vardagen. Man har kommit in i lunken och har inte så mycket av hormonkicken längre, fortsatte hon.

- Aha, svarade jag. Det är därför jag bara känner mig tröttare för varje dag.

Fast så här mycket energi har jag nog aldrig haft. Det verkar dessutom rentav skadligt.

Till mamma sa jag häromdagen att jag bara orkar ta det lugnt så här efter dopet. Inte göra något speciellt.

- Ta det lugnt, sa hon. Du har ju tre barn, det kan väl aldrig gå att ta det så lugnt.

Nej, man har omvärderat allt minst sagt. Men så jobbigt är det inte att dricka kaffe med en bebis i knät, när barnen väl är lämnade med rätt kläder på rätt avdelning, tvätten ligger i tvättmaskinen och disken i diskmaskinen och man själv har lyckats dra på sig ett par jeans utan sönderslitna byxknän. Snarare är det en guldstund.

I fredags pratade jag med en familj i Slottskogen som hade en rymmare på 1,5 år och två 5-månaders tvillingar jollrande i dubbelvagnen. I jämförelse borde jag inte vara trött överhuvudtaget.

måndag 18 oktober 2010

Stor liten Tage

Den minste börjar bli större. Fast det går sakta. Han väger bara strax över 5 kg och kommer förmodligen att vara minst i familjen väldigt, väldigt länge.

Häromdagen vände han sig för första gången från mage till rygg och nu gör han det hela tiden.

Och så ytterligare ett bevis på att han har blivit större: han har idag fått sin första bula. Det är faktiskt inte syskonen som åsamkat den utan en barntoaring som åkte ner från en hylla ovanför skötbordet på öppna förskolan.

söndag 17 oktober 2010

Hoppar på en enkät som Amanda hade på sin blogg. Mina svar får bli ganska snabba och kanske inte alltför väl genomtänkta så kanske resultatet kan bli spontant och personligt.

Gör den du också om du vill.

1. What is your favorite word?
Lycka.

2. What is your least favorite word?
Olycka, sjukdom, död.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Fina höst/vinter/vår/sommardagar hemma, lite tidspress och ett vackert resultat på näthinnan - gärna i ensamhet. Och familjen förstås.

4. What turns you off?
Egocentrerade människor alternativt översittare.

5. What is your favorite curse word?
"Helvete".


6. What sound or noise do you love?
Många: barnskratt, bra musik, stegen på gruset när någon kommer hem, kaffe som rinner ner i bryggaren, ljudet av diskmaskinen - eftersom det är på väg att bli helt rent i köket och man kan inte göra något mer eftersom disken inte är klar.

7. What sound or noise do you hate?
Pålning och andra genomträngande bygg-ljud.

8. What profession other than your own would you like to attempt?
Författare eller webdesigner.

9. What profession would you not like to do?
Tja... Polis, politiker, rektor.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?
"Nu ska du få träffa alla du saknat och längtat efter!"

Får man presentera

en ny liten en?

Vi träffade den här gullungen idag och hans trevliga familj.

Noel heter han och är 12 dagar gammal. Så liten men ändå bara ett kilo mindre än Tage, som är en sån liten plutt.

lördag 16 oktober 2010

Repris på fjolåret

Det var dags för Peter att springa i år igen. Det var till och med nära att han blev siste man i solen i år igen, för när startskottet gick hade han inte knutit skorna.

Och det här med bananerna, som Einar var så intresserad av förra året, lät på samma sätt. När vi åker förbi idrottsplatsen, flera timmar senare efter grillning och umgänge ropar han:
- Det var där ni fick BANANER!!!

fredag 15 oktober 2010

Skrivet i stjärnorna

Råkade av en tillfällighet spana in Tages horoskop för veckan:

KRÄFTAN Trots att du förefaller en smula trött, tycks du nu ändå ha kommit igång med något du planerat en tid. Din sinnesstämning tycks dock pendla mellan optimism och missmod.

Tja... stämmer lika bra på bebis som på hela mammaledighetsgrejen. Idag står i alla fall pendeln på ren och skär fredagsoptimism.

torsdag 14 oktober 2010

Okej, vi erkänner



Det är så här det ser ut när vi nattar barnen nuförtiden.

Alternativt kör vi ett parti så fort de somnat.

För du tror väl inte på fullt allvar att vi har något annat att göra?

Idag är mina tankar

hos Tages lille kompis, som fick komma ut ur magen med snitt på Hildas födelsedag. Han ligger i respirator med inre blödningar i lungorna som läkarna inte blir kloka på, trots bästa tänkbara vård.

Så stor är gåvan i mina armar
Så stort så stort är livet
så stor är du och ändå liten

Måtte denna lille älskling få bli stor. Vi hoppas det så innerligt.

onsdag 13 oktober 2010

Det är så fascinerande och inspirerande

när man för första gången på flera veckor faktiskt har tid att sätta sig in i lite nyheter. Inget födelsedagskalas och inget dop att städa och planera till.

Så idag gottar jag mig i:

1. gruvarbetarna i Chile givetvis
2. nobelpristagaren i litteratur som helt gått mig förbi (pinsamt)
3. Håkan Hellströms rosade platta
4. Elisabet Höglunds (visserligen väldigt tragiska barndom men ack så spännande senare) kommande självbiografi
5. IKEA:s kak-app

tisdag 12 oktober 2010

Fick nys om

den här smyckemakaren i Göteborg.

Jag blev lovad ett namnsmycke av Peter när Tage var nyfödd. Det är nog dags att göra en beställning.

måndag 11 oktober 2010

Njutbart

Ibland gör fem minuter av hela dagen värt allt att vara mammaledig.

Kanske infann de sig strax efter att det här fotot togs. När doptårtan var uppäten och barnen gick upp på studsmattan. Mamman kunde luta sig tillbaka i solen med det uppmicrade kaffet.

Fem minuter senare var Tage vaken, barnen vrålade om sällskap i hoppandet och det var dags att börja rafsa ihop badkläderna till simskolan.

Man har sina stunder. Jag fick till och med en skrivaridé där i solen.

söndag 10 oktober 2010

Till Tage, minne av dopdagen




Så stor är gåvan i mina armar
så stort, så stort är livet
så stor är du
och ändå liten

Små fötter
ska gå försiktigt över gräset
och gruset
små fötter ska bestiga berg
och springa kapp med syster och bror
liten blir stor

Liten mun som jollrar
ska forma ord och meningar
säga nej
matematiska formler
eller jag älskar dig
för liten blir stor

Små öron
som nu får tröst
av mammas och pappas röst
föredrar hårdrock om ett tag
och pulsen i Paris och Prag
för liten blir stor

Ögonen som strålar av förtjusning
glädjen i hela lilla kroppen
ska följa dig
tills du når bergstoppen
liten blir stor

Så stor är gåvan i mina armar
så stort, så stort är livet
så stor är du


lördag 9 oktober 2010

Påklädning - en bra start

Nu har vi röjt efter dagens fest, pustar ut och drar extra djupa suckar över att ha klarat det. Över att det blev en bra dag.

I kameran finns en uppsjö fina foton. Tage vill visa, men inte förrän hans mamma sovit sina sex timmar.

Men det här är väl alltid en bra början?

fredag 8 oktober 2010

Fina, fina farmor! 100 års-dagen

En fantastisk dag och en fantastisk 100-åring, orden räcker egentligen inte för att sammanfatta.

- Jag har aldrig varit på 100-årskalas, hade farmor sagt i veckan. Tänk att det första blev hennes eget!

Det var omöjligt att hejda tårarna att välla upp ur ögonen när vi sjöng eller när man tänkte närmare på vad det var för en dag. Jag är omtumlad.

Och samtidigt som vi smälter dagen fixar vi en viktig fest imorgon för Tage.

På väg till FESTEN

Vi har gjort oss festfina mitt på ljusan dag. Stämningen är hög, gästerna förväntningsfulla.

Jubilaren fyller 100!

torsdag 7 oktober 2010

Kattliv

Igår visade Einar första tecknet på empati gentemot Morris.

Det var när Tage kissade ner i princip hela katten eftersom båda trängdes där på skötbordet när det var dags att byta blöja. Den förväntade reaktionen (både Peter och jag är ense om det) borde varit ett rått hånskratt, men Einar blev både olycklig och bekymrad.

- Oj oj oj... vi måste torka honom!

Den stackars katten satt redan i hallen och slickade sig när jag kom med handduken. Mest behövde golvet torkas eftersom pälsen droppat hela vägen från tvättstugan till hallen.

Senare på eftermiddagen letade Einar fram en Pelle Svanslös-film som aldrig tidigare intresserat något av barnen. Han var omåttligt fascinerad och bad att få se den igen idag. Han frågade hela tiden om vem Pelle var, vilken färg han hade på rosetten egentligen och om man kunde kalla honom för Kalle Svanslös om man ville.

När vi utrett alla frågor går jag upp för trappan till övervåningen. Jag hör Hilda väsa:
- Jag tror att alla är UTKLÄDDA Einar!

Einar verkar inte ha funderat på saken för Hilda får inget svar. Eller så vill han inte bli störd när han har hela huvudet fullt av katter.Och empati.

onsdag 6 oktober 2010

Blaj

Ändrade just lite i min profil för det var vääääldigt längesen sist. Till exempel stod det att jag var en "vad man får kalla balanserad tvåbarnsmor". Ha!

Det måste väl ha varit det roligaste idag.

Vad sägs om lite poesi

till kaffet?

Ja tack.

Är det inte synd att jag är helt kass på att sätta fart när jag inte har rätta tidspressen? Allt skulle varit så mycket enklare om jag inte hade varit så... ska man kalla det cool? Eller bara dum?

Dop på lördag, egentligen brinner det i knutarna. Men jag funderar, dammar lite, diktar lite, beställer smörgåstårta och letar efter något fint att ha i hörnen - läste i senaste Hus och hem att det var det man skulle satsa på i inredningen. Inte för att det är modernt utan för att det är ögats blickfång. Eller nåt sånt.

Och inte vilken kompis som helst

utan en så här fin!

Det är som upplagt för bra lek i framtiden för alla inblandade barn. Tage och jag firar med en extra kaka till kaffet.

tisdag 5 oktober 2010

Blöta små händer

Mitt sällskap förgyller sin tillvaro med att ständigt ha minst en liten hand i munnen. Sugandes, smackandes, gurglandes och inte minst örrandes.

Som ett led i utvecklingen. Även bacilluskutvecklingen får man nog säga. Hilda som vet det mesta om vad som är tillåtet nu, kan ibland gå förbi och säga lite barskt:

- Ja, men så ta ut händerna ur munnen då! Måste du ha dem där HELA tiden?

Jag förklarar att bebisar får ha händerna i munnen. Det har bebisar. Då himlar hon lite med ögonen och skakar på huvudet mot honom. Sedan drar hon försiktigt ut en hand i alla fall bara för att hålla i den en stund. Det gör ingenting att den är alldeles våt.

Tage ska få en kompis

Det är på gång nu för vännerna, äntligen. Och hur spännande som helst.

Hoppas att de inte väntar hemma för länge bara... Vad är det för fel på Mölndal?

måndag 4 oktober 2010

Måste tänka om

Blogga utan ett foto från dagen som varit
är svårt
surfar runt
tittar lite efter inspiration
kanske låna en bild
om något intressant?

Nej.

Söker efter dikter till barn
att läsa på dopet
tänker
att jag väl lika gärna kan skriva en själv

Synd bara
att allt måste ske under tidspress

Inser sen
att det är en bit av jag

fotona
orden
tidspressen

söndag 3 oktober 2010

Fotostrul och hårfärgning

Något har hänt med kameraminneskortets inläsning i datorn och inlägget jag skulle skriva blir inte speciellt roligt utan bild.

Dessutom är det dags att gå och skölja ur min nya hårfärg "Chocolate brown" för att inte få en chockeffekt. Som tur är har den redan antagit en mycket brunare färg än den morotsorange vi la i från början.

Hoppas kunna ge bildbevis på både det ena och det andra när en ny dag gryr.

lördag 2 oktober 2010

När man inte kan slita sig

från vare sig 1000-bitarspusslet med disneyfigurer eller Nintendo DS med Super Mario Bros-spelet, betyder det bara att man har barnasinnet kvar?

Båda råkar dessutom vara presenter till en liten 5-årig tös, men hennes övriga presenter intresserar mig inte lika mycket tack och lov.

Och vi som har ett dop att planera... men är det lördagskväll så är det. Nu hinner jag inte blogga mer.

fredag 1 oktober 2010

Personligt festligt

- Jag är uppriktigt arg på dig när du jobbar över (bekännande), säger jag när vi sitter tillbakalutade i soffan. Sen så fort du kommer hem går det bara inte att fotsätta med det (irriterat). Det är väl det som är att vara kär i någon? (mjuknar lite)

Vi firar att vi klarat av den här veckan. Det är bannemej inte mer. Varken för honom eller mig.